Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’275
kunde antasta ett sådant valutan att bryta mot folkrätten,
och att det skulle sätta en fläck på restaurationens sak
om, efter de stora tjenster kronprinsen gjort Europa, man
gjorde sig skyldig till en så upprörande otacksamhet».
Kommodoren, afskedad med detta svar, började i
stället deklamera i kejsarens salong för några unga
generaler och adjutanter som tycktes gilla hans åsigter;
men så snart kejsaren derom blef underrättad, gick ban
till och med derhän att ogillande tilltala dessa unga
personer och gjorde genast förtroende af alltsammans åt
grefve C. Löwenhielm^
Man hade liktidigt gjort å Österrikes sida ett dylikt
försök hos kejsar Alexander, hvilket furst Metternichs
tänkesätt mot Sverige och kronprinsen göra nog förklarligt.
En österrikisk general uppträdde verkligen hos kejsar
Alexander för att anslå samma sträng om den svenska
kronpretendentens rätt och om »nödvändigheten att rensa
tronerna i Europa från revolutionens intrång». Alexander
svarade med lika bestämdhet som till Sidney Smith och
tillade, att om andra makter glömde de förbindelser
Europa egde till kronprinsen, skulle ban (Alexander) dock
ej göra sig skyldig till en sådan otacksamhet, och om
man vidare oroade honom med dessa försök, skulle han
genast sätta sig i sin vagn och lemna kongressen 7).
Lyckligt emellertid, att saken pä detta sätt blifvit avorterad, ty
i annat fall hade Sveriges belägenhet blifvit vida svårare än
kronprinsens. H. K. H. är fritt väld af nationen, hvilken måste
försvara sitt val; och om äfven prinsen af storsinthet (som man
här i början sökt utsprida) skulle velat uppoffra en krona för
att bespara oss ett krig, så kunde dock aldrig Sverige utan att
förnedra sig gå in på att fegt öfvergifva honom och underkasta
sig ett nesligt maktspråk».
7) Utom sitt erkända ombud vid kongressen (grefve Cail
Löwenhielm) hade kronprinsen äfven hemliga agenter som lemnade
honom underrättelser om hvad som förehades bakom
stormakternas kulisser. På denna väg erhöll han äfven underrättelse
om dessa ränker. En af dessa agenter var hr Dehn, förut rik
bankir i Altona och hvars bekantskap prinsen gjort 1805 i
grefvinnan Pappenheims hus. Dehn var ett fint och förslaget
hufvud med mycken bildning och genom sina relationer med furst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
