- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
277

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’277

skäl som kunnat förmå mig skänka den ringaste
uppmärksamhet åt Gustaf Adolfs deklaration, hvilken för
öfrigt var i högsta grad likgiltig för Sverige».

»Kejsaren svarade mig hvad som följer med
anhållan, att jag ville noggrant återgifva det till II. K. H.
kronprinsen:

»Jag är ganska glad att. ni begärt få se mig, och
jag skulle sjelf skickat och sökt er, ifall jag icke varit
öfverhopad af göromål. Se här huru saken tillgått!
För några dagar sedan infann sig en österrikisk general
(hvars namn jag ber er tillåta mig att här förtiga) för
att tala med mig om en deklaration af Gustaf Adolf,
om det medlidande hans familjs lott ingaf, om
legitimiteten af hans sons rättigheter, o. s. v. Man har sagt
till mig: »Gustaf Adolf har bringat den gemensamma
saken ädla offer. Bourbonerna hafva återvändt, och
det förefinnes allt för mycket likhet uti dessa begge
dynastiers olyckor, för att det är rättvist att den ena blott
skulle finna lugnet i landsflykten, medan alla de andra
blifvit återinsatte i sina rättigheter»».

»Jag svarade denne general, att jag var ganska
förvånad öfver det språk ban förde och öfver det
föremål hvarom han kom för att samtala med mig; att jag
såsom en annan hade medlidande med en monark som
fallit ifrån sin storhet, men att jag var fullkomligt
öfvertygad, att man måste akta ett helt folks vilja och
att det icke tillkom utländningar att blanda sig deri;
att hvad angick kronprinsens person borde generalen,
äfvensom hela Europa, känna vidden af mina
förbindelser emot honom, förbindelser dem jag på intet sätt
ämnade dölja och hvarför jag tvertoin bort vara
tacksam så länge jag lefde. Europa hade för öfrigt i första
rummet just kronprinsens person att tacka för 6in
frihet, och det förvånade mig, att man kunde misskänna
honom så snart. Kronprinsen har genom sina
personliga förtjenster upphöjt sig till den utmärkta rang han
innehafver, och han rättfärdigar icke allenast i
svenskarnes ögon utan jemväl inför hela verlden den entu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free