- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
287

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’287

alt äfven uttala det inför lörd Castlereagh, att om dessa
prelimi-när-konferenser åtföljas af fredsunderhandlingar, genom hvilka de
fyra stormakterna vilja afsluta freden för Sverige ulan alt denna
makt deltagit i underhandlingarne derom, så kan ni vara förvissad
att kronprinsen uppreser sig deremot. Han skall förr fatta ett
förtvifladt beslut som torde göra de förbundne stort bryderi, ty det
obehagliga för oss ligger deruti att vi ej ha rent spel, och alt
kronprinsen (eller Sverige hvars talan ban förer) eger rätlen på sin sida.
Han behöfver blott slödja sig på Stockholms-fördraget (3 Mars 1813)
i afseende på Guadeloupe för att visa att vi ingen rätt ega att i
detta fall underhandla för Sverige, för så vidt man ville att denna
makt, utan eget medgifvande, skulle afträda denna besittning åt
Frankrike. England har på Sverige öfverlåtit sin rätt (må vara att
det är eröfringsrätten) till denna ö — och det är Sveriges ensak
om det vill afstå ön till Frankrike, antingen medelst direkt
underhandling eller genom tillstånd för England att derom underhandla.

Var öfvertygad, sir Charles, att detta icke är mitt utan
kronprinsens språk, som jag ej gerna infogar i en depech, då jag städse
eger den öfvertygelsen, att en lugn öfverläggning och utjemning bäst
skall förhjelpa honom till sin rätt. Men under diskussionens ifver
förklarade han, att han återtoge hvarje löfte han gifvit om
Guade-loupes afträdande, om England det önskade; han ville inför hela
verlden förklara, att han icke ämnade försvara kolonien med våld, om
han äfven förmådde göra det, hvarken mol England eller Frankrike
(han hade i öfrigt ingen enda soldat på ön), ulan till följe af den
rätt som hans fördrag med England gifver honom, o. s. v. Ni torde
säga, att detta är ett desperat språk, och det torde väl med tiden
ändras; likväl kan man icke säga, att elt sådant språk är
oförnuftigt, ty det grundar sig på hans goda rätt.

Ni svarar kanhända, att han bekämpar en skuggbild och alt
det aldrig varit stormakternas afsigt att ulan hans deltagande afsluta
Sveriges fred med Frankrike Jag tänker icke heller försvara
motsatsen, ty enligl hvad jag förnummit af lörd Casllereaghs depecher
och muntliga löften, har jag ingen anledning tro att man skulle
vilja för Sveriges räkning afsluta en Ired med Franklike ulan att
kronprinsens samtycke derom inhemtades.

Jag kan bestämdt försäkra, atl Sverige (d. v. s. kronprinsen)
aldrig skulle gå in derpå, och all han förr skulle låla rifva sig i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free