- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
298

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’298

blifvit lösgjordt ifrån sin ed emot en konung, hvilken hade
abdikerat: E. M. erkände nationens rättigheter. Skulle dessa då icke vara
desamma i Norge som i Sverige?

Danmark och Ryssland aktade då den nations vilja, i spetsen
för hvilken E. M. ställdes. Skulle det vara för mycket alt antaga,
det E. M. skulle vilja akta samma rättigheter uti ett likartadt fall?

Korteligen, sire, huru förlika de grundsat-er, för hvilka ni
gripit till vapen, med de grundsatser, hvarpå ni grundar Edra
rättigheter till besittningen af Norge?

Men jag stannar. Jag skulle icke vilja förolämpa Eder, sire;
otvifvelaktigt har man fört E. M. bakom ljuset, då man försäkrat
att norska folket önskade en förening med Sverige, och ni har
föreställt Eder, sire, att trohetseden till konungen af Danmark utgjorde
det enda hindret emot Eder önskan att göra detta folk lika lyckligt
som Sveriges. Nåväl, sire, rådfråga den norska nationens känslor!
E. M. skall då öfvertygas, alt den behandling denna fått utslå från
svenska styrelsens sida, drifvit nationalhatet till sin spels, hvilket
olyckligtvis alltför ofta förefinnes emellan närgränsande folk; E. IM.
skall blifva öfvertygad, att en tvungen förening endast bringar
oberäkneliga olyckor öfver Norge liksom öfver Sverige; då deremot
genom att akta norska folkets rättigheter E. M. för alltid skall
förvärfva sig dess aktning och dess tacksamhet. Hvarje välsinnad
norrmans uppriktiga önskan är att se freden och det goda förståndet
med Sverige bibehållas. Det beror utan tvifvel på Eder, sire, alt
bereda de Skandinaviska folkens lycka.

Må en evig fred och det innerligaste förbund befästa de lika
nyttiga förbindelserna mellan Norge och Sverige! Må samma
grundsatser af en klok politik lifva oss! Aldrig kan Norge vilja vinna
terräng öfver Sverige; men det kan garantera dess gräns emot
vester, likasom Sverige sjelft. I förbund med Norge skall Sverige
beständigt aflägsna kriget från våra gränsor.

Se der, sire, perspektifvet af en verkligt lycklig framtid. Kan
E. M. önska det annorlunda, då de Skandinaviska folkens lycka så
fordrar det?

Slutligen, sire, hedra mig med Ert förtroende; jag skall helt
visst icke tillåta mig att säga Eder ett enda ord, som icke kan gälla
inför Gud och inför den sanning, ni kan kräfva af mie, då det är
fråga om tvenne nationers lycka,, dem ni sLulle vilja göra lyckliga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free