- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
300

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’300

på sitt hufvud förena de trenne kronorna. Missnöjda med Eder,
nådige herre, skulle konungen äfvensom den svenska nationen
begagna sig af Eder frånvaro för att bedrifva en revolution till Eder
skada. Grefve Schmettau må under vårt samtal hafva uttryckt sig
huru mystiskt som helst, så har det varit mig lätt alt midt under
hans slingrande framställningar urskilja, att hans idéer uti allt
öfverensstämde med dessa i Norge allmänt antagna åsigter, och att
han delar den ovilja man der uppenbarar för E. K. H:s person.
Här får jag anmärka för Eder, nådige herre, att den erfarenhet jag
hittills haft om norrmännen långt ifrån gifver mig en alltför
fördelaktig idé om denna nations karakter och upplysning. I allmänhet
liar jag funnit dem vacklande uli sina grundsatser, och följaktligen
tillgängliga för hvarje sorts intryck. I afseende på deras lands
verkliga intresse, så finnas få bland dem som äro i stånd att döma
derom, alldenstund okunnigheten och ett på all värdighet blottadt
nationelt högmod just utgöra de drag som karakterisera dem. Bland
ett teml. stort antal individer af denna nation dem jag känt är grefve
\Vedel-.!arlsberg nästan den enda, som jag kan undantaga från delta
allmänna omdöme. Ilan förslår att riktigt uppskatta sitt lands
belägenhet, och att bedöma alla chancer; han är uppriktigt tillgifven
Sverige. Han högaktar E. K. H., och afskyr prins Christian. Hvad
herrar Rosencrantz och Tygesen beträffar, så böra de otvifvelaktigt
vara mig misstänkta, på grund af de rapporter jag fått rörande
deras indiskreta samtal på värdshusen i det de passerade genom
landet, hvarest de icke hafva upphört alt lill skyarne upphöja deras
prins och hans sak. Detta uppförande å deras sida ger mig en
ledning till det bemötande, jag bör egna dem, ifall de skulle
under-stå sig att taga samma väg för alt återvända till Norge.

Jag har ansett mig pligtig alt bringa alla dessa enskildheter
till E. K. H:s kunskap. Jag bör tillägga en, hvilken trols all dess
orimlighet icke har kunnat annat an oroa mig. Man säger öppet i
Norge, att de stora allierade makterna endast afbida ögonblicket för
alt uppoffra E. K. H.; alt efter att hafva med E. K. H:s bistånd
förstört Napoleon, de skulle utse såsom det andra offret en prins
hvilken, hurudan hans förtjenst i öfrigt än må vara, aldrig skall i
deras ögon kunna godtgöra det felet at| hafva tillhört Frankrike och
dess revolution, saml alt E. K. H., berusad af framgången och af
den hyllning honom öfverallt egnas, försummar alt vara på sin vakt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free