- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
310

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’310

fortsätta kriget för all eröfra en dylik fred, England står tillreds
för alt understödja koalitionens ansträngningar med sina skatter,
sina arméer och sin flolla; att. England blott i förening med sina
bundsförvandter vill sluta den ifrågavarande freden, samt att för att
understödja verkan utaf deras vapen det (England) lillförbinder sig
att återlemna till Erankrike, så snart som delta återkommit till sitt
statistiska tillstånd af år 1792, alla de eröfringar, Storbritannien
gjort ifrån Frankrike. Vi hade tänkt alt begära de fransyska
besittningarne på Indiska halföns kusler, i det vi i utbyte erbjödo
Frankriko stora lättnader för dess handel; men då hertigen af
Vi-c.ence för nära en månad sedan anhöll om ett stillestånd med vilkor
af fredens afslutande på grundvalen utaf Frankrikes gamla gränsor,
vågade jag icke kompromettera denna allmänna princip genom ett
anspråk hvilket skulle hafva förefallit particuliert för Storbritanniens
intressen och isynnerhet i]liberalt för tillfället. Jag biföll fördenskull
att återlemna till Frankrike Pondichery och alla dess besittningar
uti Indien. Jag har tillagt för suveränerna, att faran var
öfver-stånden för England; att kontinentalsystemet och möjligheten af en
invasion numera hörde (ill antalet af politiska drömmar, på hvilka
ingen Iror; att den oberoende ställning England tillkämpat sig och
hviken är en frukt utaf dess öfvervigt och dess mod, hädanefter
borde tagas i anspråk uteslutande för Europas välbefinnande och
oberoende; all till följe af denna grundsats England uppoffrar sina
eröfringar samt ämnar fortfarande göra ett med bundsförvanterna
både uti kriget och uti freden. Men om de förbundne Iverlom vilja
modifiera ofvannämnde vilkor för freden och uppoffra sina intressen
åt Frankrike, så förändras sakernas läge och Englands roll
fullkomligt. Vi kunna då icke annat än afråda freden, emedan den endast
skall blifva ett stillestånd och emedan en koalition sådan som den
närvarande aldrig skall förnyas. Om man icke lyssnar till våra råd,
så återinträda vi uti vårt närvarande läge och vi sluta icke fred.
De makter, som då vilja förbinda sig med oss, skola alllid vara
säkra alt uti våra rådslag återfinna samma mål af kontinentalt
oberoende och samma uthållighet i grundsatser. Med undanlag af oss
känner jag icke något land mera oberoende än Sverige efter dess
förening med Norge, en förening hvilken nu är till den grad
populär i England, likasom om den daterade sig redan ifrån lång tid
tillbaka. Då våra begge öar äro förenade, frukta vi ingen.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free