- Project Runeberg -  Minnen ur Sveriges nyare historia / Del 8. Carl Johan och hans tid (1814-1815) /
345

(1852-1893) [MARC] Author: Berndt von Schinkel, Carl Wilhelm Bergman, Carl Erik Johan Rogberg, Johan August Constantin Hellstenius, Oscar Alin, Simon J. Boëthius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

345

utvägen, och alldenstund jag förmodade, att E. K. H. icke ämnade
begära några hjelptrupper, hvaraf E. H. enligt min tanka icke kunde
ega behof, föreföll det mig som denna ålgärd icke borde gifva
anledning till något missnöje å de förbundnes sida. Jag upprepade
dock flera gånger, att jag endast talade på eget bevåg, samt att jag
icke kände E. K. H:s plan i delta afseende. Jag tillade, att jag
skulle invänta E. K. H:s instruktion, öfvertygad att E. K. H.
hädanefter såsom hittills skulle handla i samråd med sina bundsförvandter.
Grefve Orlow upprepade flera gånger, att i händelse det verkeligen
var E. K. H:s afsigt alt anfalla Norrmännen genast, han ifrigt
önskade att jag gjorde allt på hvad mig berodde för att hindra det.
Vid mitt svar, att det var mig omöjligt afråda en åtgärd den jag
betraktar såsom det skyndsammaste och mest verksamma medlet för
att nå målet, invände han: »Jag besvär eder att söka förmå
prinsen afstå från denna idé, hvilken skall kunna gifva anledning till
ett affall å någon af de förbundnes sida, hvilken måhända skulle
omfatta detta tillfälle för alt skada eder hos edra verkliga vänner».
Detta sades mig likasom i förtoende, och om jag icke bedrager mig
?ar det om den brittiska regeringen Orlow ville tala, änskönt
han icke namngaf den makt, han ville utmärka. Grefve Orlow
till-lade: »För öfrigt är det blott fråga om att på 8 à 14 dagar
uppskjuta fiendtligheterna, dem jag säkerligen icke skall afråda, om prins
Christian icke vill taga reson». Han visade mig afskriften af en
order från kejsaren till general Bennigsen att med sin armé ställa
sig under E. K. H:s befäl, och syntes något missnöjd då jag sade
honom, att vi enligt min tanka icke hade behof af fremmande
trupper för alt bringa Norge till eftergift. Jag försäkrade honom då, i
enlighet med sanningen, alt jag icke kände E. K. H.’s afsigter i detta
hänseende, men jag hade skäl antaga, att E. K. H. skulle så
mycket som möjligt skona sina bundsförvandter trupper uti en sak,
hvarvid frågan förnämligast var om Sveriges intresse.

Såväl Orlow som Forster voro af den meningen, att man
isynnerhet måste bemöda sig om att aflägsna prins Christian från Norge.
Sedan hans kredit börjat aftaga, önskar man i Norge alt ett
stillestånd afslutes med Sverige. Denna underrättelse har jag fått af
Forster, som sannolikt har den utaf herr Moriers. Orlow och Forster
anhöllo att få veta min tanke angående en dylik proposition. Jag
svarade, att enligt min öfvertygelse kunde ett stillestånd icke bevil-

22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:12:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/miursvnyhi/8/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free