Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FATTIGVÅRDEN INTILL MEDLET AF DET 18.DE
ÅRHUNDRADET.
i.
Frivillig fattigvård. — Samfund och gillen. — Helgcandshus. — Hospital och
sjukstugor. — Offentlig fattigvård.
Vården om de fatliga i Stockholm var i äldre tider öfverlämnad åt den
enskilda offervilligheten. De fattiga blefvo tiggare. På gator och torg, i hu- 1
sen och vid ingångarna till kyrkorna sökte bettlare att väcka medlidande
genom att klaga sin nöd, och den ädelsinnade vandraren tröttnade icke att
räcka dem en skärf. Vid klosterportarna stodo dagligen olyckliga i saknad
af det nödvändigaste, och gifmilda händer bjödo dem föda och stundom
kläder samt, i fall af behof, äfven ett nattläger. Till de kyrkliga
myndigheterna vände sig skaror af behöfvande för alt förtälja sina bekymmer, och
förvaltarne af insamlade fatligmedel eller fromma offergåfvor skänkte dem
tröst och hjälp.
Den frivilliga välgörenheten stod helt naturligt under ledning af de
andlige. Dessa ansågos såsom medlare mellan de fattiga och de rika. Åt dem
öfverlämnade de enskilda icke blott en tillfällig allmosa, utan ofta en
betydande del af sin förmögenhet att användas till de fattigas förmån. Andra
ställde sig personligen i fattigvårdens tjänst och åtogo sig alt besöka de
olyckliga i deras torftiga boningar, vårda sig om de värnlösa och bereda
skydd åt sjuklingar. Många af dessa varmhjärtade män och kvinnor
tillhörde samfund eller gillen, hvilka ålade sina medlemmar att bistå de fattiga
med allmosor och understöd, såsom Helga Lekamens gillet, Vår Fru gillet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
