Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I sin ifver alt understödja näringar och industri men utan tvifvel äfven
af önskan att bereda fångarna såväl i Tukthuset som i Smedjegården
sysselsättning upplät man tid efter annan betydliga delar af barnhustomten åt
bandtverkare och induslriidkare. Dessa fingo, för så vidt icke fängelsets
hela skötsel var utlämnadt på arrende, använda mot öfverenskommen
ersättning icke blott fångarnas arbetskraft och arbetsduglighet ulan äfven
åtskilliga för fängelset afsedda lokaler.
Då staden 1672 öfvertog förvaltningen af Tuktbuset, gjordes endast
obetydliga försök att förbättra det usla tillståndet inom fängelset. En af de
viktigaste var beslutet att från och med 1693 endast mottaga kvinnor
därstädes. Fångarna utlämnades 1758 till en entreprenör för renhållning af
stadens torg och galor och senare, 1767, till föreståndaren för
ettsalpeter-sjuderi. Vid bägge tillfällena skulle arbetsgifvaren ansvara för fångarna samt
bereda dem inkvartering, kost och beklädnad. Sedan fångarna i dessa
enskilda häkten frusit, hungrat och arbetat, flyttades de slutligen 1779 till den
på Långholmen inrättade nya arbets- och straffanstalten. »Därmed, säger den
i Sveriges fångvård mest sakkunnige författaren,1 var ändtligen tukthusets
alltmera ömkliga, ja, upprörande historia slut. I mer än 150 år hade denna
vår första själfständiga fångvårdsanstalt ägt bestånd, då den genom det
anförda beslutet fick afsluta sin i sanning eländiga tillvaro».
En k. förordning hade 1698 påbjudit att i Stockholm skulle inrättas ett
Arbetz- Rasp- och Spinnehuus ,s Den nya straffanstaltens ändamål skulle
vara alt mottaga: »Så wäl wanartige Tiggiare, som andre oseedige och olydige
Barn och Tiänste-Poijkar, dhe där på föregående åtwarningar ingen bättring
willia låta påskijna, skola straffas med Arbete uti Raspandet af allehanda
Brissilie Trää, som till Färge-Stofler brukas, börandes arbetet af dem, som
öfwer samme Raspehuus jnseende hafwa, för hwar och en så
proportioneras, som des brått förtiänar samt hans ålder och krafter tåla kunna.––––––––
— Och skola allehanda wanartige, föhre ock starcke Qwinspersoner under
en tiänlig uppsikt tilhållas at giöra dageligen sitt wisse Arbete med Lijns
beredande, häcklande och spinnande, lämpat efter hwars och ens ålder och
krafter, samt begångne förbrytelser».
I brist på penningar kom icke denna straffanstalt till stånd förrän 1724,
då en egendom på Långholmen inköptes och de därstädes befintliga
boningshusen inreddes för ändamålet. Sedan de gamla byggnaderna 1746
undergått betydliga förändringar, uppsattes öfver ingången till anstalten följande
inskrift: »Stockholms Stads Spinn- och Rasphus. An. 1750 . I stort sedt
blef denna inrättning intet annat än ett gemensamhetsfängelse, dit man
förpassade, liksom till Tukthuset, förbrytare och lösdrifvare, gamla och unga,
friska och sjuka. Bland dem funnos äfven de, som af fattigdom tvungits
1 Sigfrid Wieselgren, Sveriges Fiingelser och Fångvård från äldre tider till våra
dagar, Sthlm 1895. s. 241.
’ Kongl. Maijrtz Nådige Stadga och Förordning. Angående ett Rasp- och Spinnehuus
inrättande i Stockholm. Datum Stockholm den 21 Octob. 1698.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
