Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geriet». Kommitterades yttrande sammanfattas i protokollet på följande sätt:
»Herrar Comiterade voro enhälligt af den mening, att de personer, som genom
tiggeri å gatorne falla allmänheten besvärlige, icke tillhöra de egenteliga
fattighusen, der fattighjonen såsom genom ålderdom eller bräcklighet eller
sjukdom i allmänhet oförmögne till arbete åtnjuta såväl husrum som
nödtorftigt underhåll och icke hafva verkligt behof att serskildt anlita
allmänhetens gifmildhet. Deremot vore förhållandet annorlunda med de så kallade
försörjningshusen, der understöd till mindre belopp eller endast tillfälligtvis
erhållas af dem, som icke helt och hållet sakna förmågan att arbeta eller ock
för tillfället äro urståndsatta att derigenom förtjena sitt uppehälle. Desse
så kallade försörjningshjon måste lika med å fattighusen intagne personer,
som icke sakna all arbetskraft, genom handarbete biträda i enskilda hus
eller dylikt, förse sig med hvad som deras nödtorft brister i de gåfvor,
hvilka från fattigvården bekommas. Elt stort antal af dessa personer sakna
all lust för arbete och ordentlig sysselsättning och i stället föredraga att
tigga, hvilket hos åtskillige bland dem öfvergått till verklig böjelse.
För dem, som i Försörjningshusen voro intagna och der åtnjöto
husrum, vore likasom det sker å Fattighusen det visserligen förbjudet alt utgå,
innan de uppgifvit ärendet samt dertill erhållit tillåtelse af Waktmästaren,
som fyandhafver ordningen å stället, men dels beredde de sig tillfälle att
olof-ligen begifva sig bort, och dels kunde någon tillsyn å deras lorehafvanden
i allt fall icke hafvas, sedan dem tillåtits att gå ut. Det vore äfven
före-skrifvet alt fattighjonen alltid borde utom hus vara försedde med en bricka,
utvisande deras berörde egenskap, men dessa påbud hade vanligtvis
gäckats på det sätt, att fattighjonen, utkomne å galan, undangömde brickan.
Att hålla dem innestängde inom försörjningshusen vore för ändamålet
visserligen gagneligt, men äfven om en sådan åtgärd ansåges kunna vidtagas,
möter dervid likväl det hinder, alt fattighjonen måste förses med fullt
underhåll, till beredande hvaraf medel saknades och till hvilkas anskaffande
anledning så mycket mindre vore för handen, som förökade tillskott till
fattigvården otvifvelaktigt skulle med hänsigt till den stora mängden af
arbetsföre lättingar snarare verka till förökande än förminskande af tiggarnas antal».
Den enda ändamålsenliga utvägen att förekomma tiggeri, säga vidare
kommitterade, vore inrättande af arbetshus, »där ej mindre tillgång till
arbete vore för handen för dem, som ville därmed sysselsätta sig, än äfven
sådana, hvilka väl äga förmåga atl arbeta men därtill sakna håg och böjelse,
kunna tvingas till arbete. Innan sådana inrättningar kommit till stånd, kunde
upphörandet af tiggeriet icke emotses». Som i detta afseende intet var atl
göra för tillfället, hemställde kommitterade, att öfvcrstålhållareämbctet ville
förnya sina föregående förbud mot tiggerier och ställa en uppmaning till
allmänheten att i sin mån medverka till dess upphörande.
Under öfverläggningarna med deputerade förblef öfverståtliållaren
ingalunda en tyst åhörare, utan uppträdde fastmer som en ifrig förespråkare för
de nödställda. Bland mångfaldiga bevis härpå må ett anföras. Det kan
samtidigt tjäna att belysa en högst viktig fattigvårdsfråga, hvilken då för första
gången upptogs till allvarlig pröfning af stadens myndigheter. Frågan gäll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
