Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
visas, hade följden varit den, alt de stundom måst helt och hållet leninas
åt sitt öde». Natthärberget inrymdes äfven följande år i Malongska huset.
Bland många andra svåra uppgifter, som öfverstyrelsen för fattigvården
hade att lösa, var den ingalunda den lättaste att bereda de fattiga nödig
sjukvård. Mer än någonsin hade bristen af en större sjukvårdsanstait gjort
sig kännbar efter missväxtåret 1826, som icke blott förorsakade lidanden
inom åtskilliga provinser utan äfven sträckte sina verkningar till hufvudstaden,
där en ovanlig sjuklighet yppades bland de lägre folkklasserna.
Serafimer-lasarettet — det enda egentliga allmänna sjukhuset i staden — rymde ännu
1827 endast 140 sängar för omkring 80,000 invånare, af hvilka icke mindre
än två tredjedelar ansågos tillhöra den arbetande, tjänande befolkningen.
De af öfverståthållareämbetet vid annalkande farsoter upprättade
provisoriska sjukvårdsinrättningar, exempelvis på Långholmen och Sabbatsberg eller
vid Tanto, hade det väsentliga felet, alt de konuno till stånd, då epidemien
hunnit slå rot och gripa omkring sig. Oafvisligt var således behofvet af ett
större allmänt sjukhus och i all synnerhet af ett epidemisjukhus.
Så länge Danviks hospital kunde tjäna som sinnessjukhus, tycktes man
ha velat nöja sig därmed. Det borde dock redan vid sagda tid ha räknats
till de föråldrade sjukvårdsanstalterna. Man behöfver endast taga del af
några redogörelser om Dårhuset» för att inse, huru olämplig måste ha
varit denna vårdanstalt, hvilken intill 1813 »som oftast begagnades till
förvarande af vanartige personer, stundom af bättre familjer, under förevändning
af sinnes-svaghet, såsom orsak till deras oordentliga lefnad, livarigenom
således en stor del af dårhusets lägenheter till ett för en sådan inrättning
främmande behof voro upptagne och anledningar gifne till oordningar,
som hindrade alt dårhuset ifrån det livad det egenteligen var, en
förva-ringsnnslalt för vansinnige, ej kunde höjas till det hvad det borde vara
en fullkomligt inrättad Curaristalt för desamma»: 1 — en vårdanstalt, om
hvilken hospitalets öfverläkare 1834 yttrade: »Lokalens olämplighet hindrar
den nu allmänt antagna kurativa methoden, så mycket den kan af lokala
omständigheter motverkas. Danviks Dårhus kan aldrig blifva, under
närvarande förhållanden, en lämplig läkeanstalt för sinnessjuka»;3 — en vårdanstalt
slutligen, om hvilken en af Sveriges förnämste läkare skref 1853: »Danviks
dårhus är måhända den ändamålsvidrigaste af alla hufvudstadens
barm-hertighetsinrättningar; denna inrättning kan kallas en fläck på
hufvudstadens kommunalväsen: ja, man kan våga säga, alt det är en nesa för
mensk-ligheten, att en anstalt för olyckliga medmenniskors vård får finnas sådan
som denna är».3 Sent omsider väcktes vederbörande ur sin letargiska sömn,
1 Ghr. E. von Wcigel, Om Danvikens Dårhus-Inrättning. Tal hållet inför K. Vet. Acacl.
den 21 Juni 1820. K. Vet. Akad. Pnesidiital.
* O. U. Sondén, Danvikens Dårhus. En uppfordran till vederbörande att tidsenligt
reglera vården om Stockholms sinnessjuka. Sthlm 1853.
3 M. Huss. Kan eller bör hufvudstaden längre undvara en väl ordnad Kuranstalt för
sinnessjuka? Sthlm 1853.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
