Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckligtvis vidtagit försiktighetsmått mot den annalkande faran. Man hade
tillsatt en allmän sundhelsnämnd och utsett sjukhuslokaler. På grund af
dessa försiktighetsåtgärder trodde man sig vara rustad, då koleran
härstä-des utbröt i augusti 1834. Under ledning af allmänna sundhetsnämnden
organiserades inom hvarje territorialförsamling en sundhetsnämnd med en
eller två sundhetsbyråer, där såväl dag som natt några ledamöter af
nämnden samt läkare och badare med nödigt antal sjukbärare och sköterskor
voro till hands, och där äfven medicin samt transport- och andra
hjälpmedel lämnades. I apoteken tillhandahöllos färdiga satser af medikamenter
mot sjukdomen jämte åtskilliga anvisningar af svenska läkaresällskapet om
sättet för deras begagnande. Af omkring 60 då i staden praktiserande läkare
åtogo sig de flesta sjukvården efter distriktvis upprättad fördelning.
Dessutom bildades en förening af tjänslemän och borgare för att till
vederbörande myndigheter erbjuda sitt biträde, när sådant i ett eller annat afseende
kunde erfordras. Sjukhus voro inredda i skilda delar af staden. I södra
kasernen vid Tjärhofsgatan inrymdes 239 sängar, i ett enskildt hus på
Kungsholmen 100 sängar och i norra kasernen vid Storgatan likaledes 100 sängar.
Vidare funnos i beredskap på Kastellholmen och å Sabbatsberg 70 sängar
på hvartdera stället, i Jakobs och Johannes fattighus 54 och på Piperska
muren 50 sängplatser, hvarjämte i frimurarordens hus på Riddarholmen
anordnats ytterligare 46 sängar. För de upprättade sjukhusens behof voro
anställda 318 sköterskor och 211 bärare.
Emellertid spred sig farsoten alltmer. Dag för dag ökades antalet
insjuknade och döde. Under ett dygn i september afledo 217 personer, 449
insjuknade, och 1,661 vårdades i sjukhusen. Ändtligen i början af oktober
återkommo lugn och förtröstan. I en skildring af denna hemska tid[1] säges:
»Söndagen den 12 oktober var en allmän glädjedag. Vädret var utmärkt
vackert, och en mängd människor lustvandrade på Norrbro och å Karl Xlll:s
torg. Ingen hade dött i kolera under det senaste dygnet. Alla sågo glada
ut. På aftonen gick man till k. teatern och såg »Hedvig eller Banditbruden»
samt »Kalifen i Bagdad».
Koleran hade icke skonat någon del af staden. Men mest hemsökt blef
Katarina församling med dess fattiga befolkning.[2] Då all farhåga var öfver,
räknade man, att 7,889 personer hade i farsoten insjuknat och 3,278 aflidit.
Under dessa lider af hårda pröfningar var stadens bättre lottade
befolkning outtröttlig i offervillighet. Huru erkännansvärd denna gifmildhet än
är, bör dock här i främsta rummet omnämnas den välgörenhet, som haft
sådan betydelse, all den än i dag skänker hjälp och tröst åt behöfvande.
Ädla föredömen af människokärlek gåfvos af dem, som stodo på
samhällets höjder. Drottning Hedvig Elisabeth Charlotta åtog sig att vara be-
1 Claes Lundin och August Strindberg, Gamla Stockholm, Sthlm 1882, s. 104.
’ I Undersökningar rörande Stockholms Mortalitet af E. W. Wretlind uppgifves antalet
dödsfall till 3,665. — Koleran hemsökte ånyo hufvudstadcn upprepade gånger på 1850-talet
men svårast 1855, då öfver 2.800 dödsfall inträffade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>