Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samtidigt kunde den offentliga fattigvården glädja sig åt en framgångsrik
verksamhet. I skrifvelse lill K. Maj-.t 1831 framhåller öfverståthållaren 1 den
betydande utveckling fattigvården erhållit. Han erinrar om den stora skara
af fattiga, som årligen åtnjöto hjälp och understöd antingen inom
välgörenhetsinrättningarna eller utom desamma, han nämner det större antal
sjuksängar, som fanns att tillgå inom fattig- och försörjningshusen, han visar
hvilket flertal fattiga barn af bägge könen erhöllo vård, uppfostran och
bildning till kristendomskunskap, sedlighet och nyttig verksamhet. — »Eders
Kongl. Majestät torde alltså i Nåder finna, att all omsorg af Församlingarne
och deras Fattigwårds-Styrelser blifwit iakttagen, alt icke allenast efter behof
och omständigheter undsätta och hjelpa de fattige och nödlidande, utan ock
werksamt befrämja den torftigare ungdomens undervisning och förkofran».
7.
Fattigvårdens ekonomiska förvaltning. — Faltighusafgifter och
försörjningsaf-gifter. — Folkmängden och de fattigas antal i liufvudstaden.
f
Inom församlingarna valdes årligen, såsom i det föregående redan
framhållits, dels deputerade att bestämma det följande årets utgifter och däraf
beroende uttaxering, dels direktörer alt förvalta lill fattigvården inflytande
medel, dels ock revisorer all granska fattigkassans räkenskaper och
förvaltning. De tillgångar, öfver hvilka allmänna fattigvården kunde förfoga, voro
afsedda för sådana fattigvårdsbehof, till hvilkas bestridande församlingarna
icke hade förbundit sig eller saknade tillräckliga medel.
Från 1812 drabbades de skattskyldige i hufvudstaden af två för fattigas
underhåll bestämda utskylder, en fattighusafgifl och en faltigförsörjniiigsafgift.
Den förra, öfverenskommen vid fattighusens upprättande, erlades af
husägare och beräknades efter brandvaktsafgiften, den senare, fastställd för
bestridande af den allmänna försörjningen, träffade alla skatt.skyldige efter andra
artikeln i bevillningsförordningen.
Så pågick denna debitering och uttaxering för fattigvårdens behof med
tid efter annan något förändrade värderingssiffrör. Utöfver de för året
tilldelade anslagen gjorde än den ena än den andra fattigvårdsstyrelsen anspråk
på ytterligare bidrag till fyllande af uppkomna brister. Öfverstyrelscn hade
grannlagenheten att villfara äfven sådana framställningar, tills dess att det
1829 visade sig, all anspråken hos vissa styrelser stigit lill den grad, att de
uppenbarligen icke längre borde godkännas.
Frågan upptogs till allvarlig behandling. För att närmare utreda
densamma anställdes mönstringar vid alla fattighus och infordrades utförliga
1 Öfvcrståtliållarens underdåniga skrifvelse till K. Maj:t den 9 april 1831.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
