Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjukhuset vid Sandbergsgatan på Södermalm, och där rymdes endast ett
mindre antal sängplatser. Det är sant, att de fattiga äfven kunde erhålla nödig
skötsel på Serafimerlasareltet, men där var antalet platser likaledes
otillräckligt. Ännu en utväg fanns dock för de fattiga att erhålla vård,
nämligen sjukrummen i fattighusen, men dessa inrättningar saknade utr\’mme
för sina egna sjuklingar. Under sådana förhållanden var det gifvet, att
fattigsjukvården måste hufvudsakligen inskränkas till att genom
fattigläkar-ne bereda patienterna tillsyn i deras bostäder samt tilldela dem
medi-kamenler eller annan hjälp. Huru otillfredsställande en dylik omvårdnad
mången gång var, inses lätt, om man tager i betraktande, att de flesta
fattigas hem utgöras af bristfälliga och osunda lägenheter, samt att deras föda
i allmänhet icke är af beskaffenhet alt kunna tjäna såsom lämplig sjukkost.
Det säger sig själft, att sjukvården måste ha förorsakat stadsnämnden
stora bekymmer. Nämnden anlitade tvänne utvägar, dels alt mot erläggande
till lasarettet af en högre årlig afgift bereda de fattiga ett större antal
platser därstädes och dels att genom nya inredningsarbeten öka utrymmet inom
Provisoriska sjukhuset. I afsikt att därjämte gifva denna sjukvårdsanstalt en
kraftig ledning ställdes den 1848 under en särskild styrelse, bestående af en
ordförande, som stadsnämnden utsåg bland sina ledamöter, två ständiga
ledamöter, nämligen förste stadsläkaren och den vid sjukhuset anställde
öfver-läkaren, samt ytterligare två ledamöter, hvartill nämnden skulle utse »för
municipalt nit kända män, helst inom Församlings-Nämndens
Ordningsaf-delningar».1 Detta sjukhus rymde vid den tiden omkring 200 sängar.
Trots nämndens åtgöranden blef Provisoriska sjukhuset för sitt ändamål
allt mer otillräckligt. Dit remitterades nämligen icke endast af sjukdom
hemsökta personer, utan äfven konvalescenter från andra anstalter. Dit
remitterades framför allt med smitlosainma sjukdomar behäftade personer. Detta
Provisoriska sjukhus tjänade såsom epidemisjukhus redan 1824—1827, då
smittkoppor utbrutit i hufvudstaden, äfvenså 1834 under den förskräckliga
ko-leralidcn och sammaledes under senare återkommande epidemier.
Revisorerna underläto icke heller att framhålla bristen på utrymme inom
sjukhuset5: »Oaktadt de tillfredsställande förbättringar, som blifwit wid
Provisoriska Sjukhuset widtagna till befordrande af större renlighet och
snygghet i sjukrummen, äfwensom i andra afseenden, kunna Revisoreme
likwäl, efter besök på stället, ej underlåta att uttala den öfwertygelsen, alt
Sjukhusets lokaler, såsom alltför inskränkta hwad utrymmet beträffar, i
förhållande till det betydliga antal patienter, som der till wård emottagas,
ingalunda kunna anses wara för sitt närwarande ändamål tjenliga, samt att
behofwet af ett nytt, större, på ändamålsenligt sätt ordnadt Sjukhus för
liufwudstaden gör sig med hwarje dag allt mer och mer gällande, äfwen
om detta behof måhända icke för ögonblicket kännes så tryckande, som
1 Instruction för Provisoriska Sjukhuset i Stockholm. Af Stads Nämnden gillad och
till efterrättelse faststäld den 26 Mars 1849. — Samma bestämmelser åtcrtinnas äfven i en af
nämnden den 25 januari 1858 förnyad instruktion.
* Berättelse af Revisoreme till granskning af Stockholms Stads Fattigwårds förwaltning
för år 1860, afgifven den 3 mars 1862.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
