Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla byggning beläget bus, det s. k. försörjningshuset, skulle pä byggas och
omändras. Det nya fattighuset öppnades den 1 juli 1860 för 170 hjon. Vid
den tiden hade stadsnämnden redan öfverlämnat ledningen af fattigvården
åt en ny öfverstyrelse, fattigvårdsnämnden, hvilken dess bättre gillade och
äfven förverkligade ifrågasatta centraliseringsplaner.
Beträffande preventiva åtgärder, som stadsnämnden vidtog för att i någon
mån förebygga elände och nöd, förtjänar att ihågkommas, att nämnden
uppbjöd sin förmåga att bereda åtminstone tillfälligt nattläger åt dem,som icke
hade tak öfver hufvudet samt billigare bostäder åt dem, som med små
tillgångar sträfvade att åt sig och de sina anskaffa goda och sunda hem.
Oafsedt den skyldighet, som allmän lag ålägger ett samhälle att bereda
skydd åt hvarje verkligt behöfvande, måste det anses oundgängligen
nödvändigt, att för upprätthållande af ordning och säkerhet i en stor stad, det
därstädes finnes och underhålles ett härberge för olyckliga, som för natten
sakna en tillflyktsort. Den tid är lyckligtvis icke längre, då stadens
myndigheter nödgades inspärra de husvilla i lokaler, afsedda för usla brottslingar.
Så skedde tyvärr ännu i hufvudstaden långt in på 1800-talet, till och med
efter år 1838, då stadens högste styresman, djupt upprörd öfver de
husvillas obarmhärtiga behandling, riktade till församlingarnas deputerade en
varmhjärtad uppmaning att afhjälpa de rådande missförhållandena.
Småningom bereddes fattigvården emellertid åtminstone några utvägar att skydda
husvilla män, kvinnor och barn mot det hårda ödet att tillbringa natten under
bar himmel. Man hade 1838 inrättat ett natthärberge, den s. k. baracken, i
Malongska buset vid Nytorget. Senare öppnades äfven ett fattighärberge,
hvilket jämte baracken förlades 1844 till Götgatan i lokaler tillhörande det
förra Frivilliga arbetshuset, därefter i hyrda lägenheter vid Hammarbygatan
och senare vid Stadsträdgårdsgatan. Slutligen inrymdes 1852 såväl baracken
som härberget inom stadens egendom vid Södra Tullportsgatan.
Fattigbaracken var afsedd för arbetsföra men husvilla personer, som endast behöfde
skydd för natten, under det att fattighärberget var bestämdt att mottaga
sjuklingar och värnlösa, som upptogos från gatorna och voro i saknad af
hem och vård. Den närmaste uppsikten öfver hvarje härberge var
öfvcrlämnad åt en tillsyningsman, som utsågs bland polispersonalen. De
omhändertagna erhöllo en sängplats och någon föda, understundom äfven
nödtorftig beklädnad. Med varmt intresse omfattade stadens invånare de olyckliga.
Till dem sändes hjälp i synnerhet i form af matvaror och kläder men
äfven någon gång i penningar. Bland dessa välgörare omförmäla
årsberättelserna drottning Josephina, som med ymniga gåfvor ihågkom de fattiga i
härberget. Vederbörande myndigheter å sin sida drogo försorg därom, att barn
och sjuka, som därstädes upptagits, flyttades till lämpliga vårdanstalter, samt
att arbetsföra och arbetsvilliga erhöllo sysselsättning.
Frekvensen inom dessa skyddshem, hvilka i regeln skulle vara
tillgängliga under vintermånaderna, blef alltid under dåliga år högst betydlig och
minskades åter med de goda åren. — Efter missväxtåret 1845 ansåg sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
