Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det gällande fatligvårdslag före 1847 års förordning1. Dessförinnan
handhades fattigvården efter föreskrifter i några kungörelser, särskildt de af den
5 december 1788 och den 24 februari 1811, om hvilka förut talats.
Sedermera lades 1847 års lag till grund för en ny förordning,2 som utkom 1853.
Slutligen utfärdades 1871 den nu gällande förordningen5. Intet af dessa
försök alt lagstadga den allmänna fattigvården har ansetts tillfredsställande.
Såsom i det föregående blifvit nämndt, utarbetade en 1837 tillsatt
kommitté förslaget till 1847 års fattigvårdsförordning. Däremot synes det icke ha
ansetts nödigt att öfverlämna ål en dylik kommitté utarbetandet af 1853 års
författning. I förevarande öfversikt torde det vara tillfyllest alt endast
framhålla de viktigaste stadganden i dessa båda förordningar. Där icke
annorlunda säges, återfinnas i bägge samma bestämmelser.
Hvarje socken å landet och hvarje stad hade att lämna nödtorftig vård
och försörjning åt sådana nödställda bland dess medlemmar, »som i anseende
till bristande arbetsförmåga, wanförhet eller sjukdom» voro urståndsatta att
sig själfva försörja. Såsom tillägg till 1847 års förordning stadgades 1853, att
arbetsför och frisk person var skyldig att utan fattigvårdens betungande draga
försorg om sig och de sina. — På hvart och ett fattigvårdssamhälle ankom att
under iakttagande af gällande föreskrifter ordna fattigvården efter ortens
beskaffenhet och särskilda förhållanden, dock så att bettlande icke måtte tillåtas.
— Inom hvarje fattigvårdssamhälle skulle linnas en fattigvårdsstyrelse, som
hade att förvalta alla fattigvårdens angelägenheter och pröfva i detta
hänseende förekommande behof. Därvid borde afses ej mindre den beliöfvandes
större eller mindre förmåga att bidraga till sitt uppehälle, än den ansvarighet
för behofvets afhjälpande, hvartill föräldrar eller barn, eller ock andra
enskilda personer, kunde förbindas. — Fattigvårdsstyrelse tillkom
målsmans-och luisbonderält öfver dem,som åtnjöto full försörjning, äfvensom
husbonderätt öfver dem, som för bustru eller barn erhöllo dylik försörjning, och jämväl
öfver andra understödstagare, så länge de uppburo bidrag till sitt uppehälle.
Om någon »genom lättja eller liknöjdhet» förorsakade, alt hustru eller barn,
utan att åtnjuta full fattigförsörjning, tid efter annan behöfde anlita
fattigvården, hade styrelsen rätt att af hans arbetsförtjänst eller annan hans egendom
erhålla ersättning för uppkomna kostnader. I 1853 års förordning skärptes
dessa föreskrifter derhän, att, då arbetsför person vägrade fullgöra del arbete,
som honom af fattigvårdsstyrelse ålades, kunde sådan person till behandling
såsom försvarslös anmälas. — Angående det beviljade understödets storlek
och beskaffenhet sades i båda förordningarna: »Som fattigunderstöd är en
nödhjälp af kristligt deltagande för den behöfwande, ware allt pockande, då
understödet sökes, eller klandrande utlåtelser om dess beskaffenhet, då det
1 Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning, angående Fattigvården i Riket; Gifwen Stockholms
Slott den 25 Maj 1847.
’ Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning, angående Fattigvården i Riket: Gifwen Stockholms
Slott- den 13 Juli 1853.
5 Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning, angående Fattigvården; Gifwen Stockholms Slott den
9 Juni 1871.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
