Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommitlén säger, »alt freda sig sjelf och sitt samhälle från framtida
fatlig-vårdsafgifter håller sin synnerliga uppmärksamhet fastad å sådana från andra
samhällen inflyttade personer, som af en eller annan anledning kunna befaras
komma att i framtiden falla samhällets fattigvård till last, samt söker på
hvar-jehanda sätt att få dem aflägsnade från samhället innan den för hemortsrätts
förvärfvande bestämda tiden tilländagått». Denna sträfvan hos samhällenatt
befria sig från en befarad fattigbörda hade alstrat missförhållanden, som
man förgäfves sökt förebygga genom skärpta bestämmelser och tillägg i 1853
års författning. 1 följd häraf föreslog kommittén, alt en hvar i
fattigvfirds-hänseende skulle tillhöra det fattigvårdssamhälle, hvarest han, innan han
fyllde sextio år, senast blifvit eller bort blifva mantalsskrifven men fogade
därvid, förutom redan gällaude undantagsbestämmelser, det viktiga
stadgandet, alt en i ett samhälle inflyttad person skulle bibehålla sin förutvarande
hemortsrätt, om personen under första året efter inflyttningen för sig, hustru
eller minderårigt barn kommit i behof af fattigvård eller den inflyttade under
närmast föregående år af annat samhälle åtnjutit fattigvård för sig, hustru
eller minderårigt barn. Om någon, som icke hade sin försörjningsorl inom del
fattigvårdssamhälle, där han uppehölle sig, kom i behof af fattigunderstöd,
skulle detta lämnas honom affattigvårdsslyrelsen inom ifrågavarande samhälle efter
samma grunder, som voro bestämda för underhållet af samhällets egna
fattiga. I fråga om fattigvårdssamhälles skyldighet att utgifva ersättning för
fattigvård, som någon åtnjutit af samhälle, där han icke har hemortsrätt, ansåg
kommittén alt dylik ersättningsskyldighet icke borde stadgas i fråga om
annan fattigvård än den, som enligt lag ansågs vara obligatorisk.
Med anledning af riksdagens framställning om skärpta bestämmelser
angående fattigvårdsstyrelsers målsmans- och husbonderätt öfver den, som af
fattigvårdssamhälle åtnjuter full försörjning, samt husbonderäll öfver den, som
för hustru och minderårigt barn åtnjuter sådan försörjning, som anses vara
obligatorisk, föreslog kommittén, att tillämpningen af dessa stadganden icke
skulle äga rum, där understödet blott var tillfälligt. »Då kommitterade
sålunda i allmänhet för den fader eller moder, hvars barn, och den man, hvars
hustru råkat i nöd, så att fattigvård lemnats, velat göra deras ställning så litet
tryckande som möjligt, har det deremot synts böra annorlunda förfaras i
alseende på den, som genom lättja eller liknöjdhet förorsakar, att hans
minderåriga barn eller hans hustru råkar i nöd, så alt fattigvård måste dem lemnas,
Om sådan person anse kommitterade böra föreskrifvas, att han, ehvad
fattigvården är tillfällig eller ej, skall stå under fattigvårdsslyrelsens husbondevälde,
intill den kostnad, som tillskyndats fattigvårdssamhället, blifvit godtgjord; och
har tillika i förslaget blifvit infördt, att samma påföljd skall drabba den, hvars
minderåriga barn för betllande anhålles och på fattigvårdssamhälles
bekostnad hemsändes».
För att hålla uppsikt öfver bettlare tillkom, på riksdagens förslag,
tillsy-ningsmannainstitutionen. Tillsyningsmännen skulle varna och i fall af behof
befordra till vederbörlig näpst personer, »som icke draga i betänkande att
lefva på allmänhetens bekostnad genom allmosors upphemtande här och hvar
och sålunda göra bettleriet till ett yrke». Bettlare borde, enligt kommitténs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
