Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter för sig, hustru eller minderårigt barn af annat fatligwårdssamhälle
åtnjutit fattigwård».
Angående fattigvårdssamhällets skyldighet att lill ett annat lämna
ersättning för beviljad fattigvård bestämmes i § 29: »Fattigwårdssamhälle,
som på grund af 1 § lemnat faltigwård åt någon, hwilken inom annat
samhälle har hemortsrätt, är berättigadl all derlör, äfwcnsom för
faegrafnings-koslnader, om sådana erfordrats, af senare samhället erhålla ersättning».
I fråga åter om fattigvårdssamhälles rätt mot dem, som åtnjuta
fattigvård, föreskrifves i § 35: »Fattigwårdsstyrelse tillkommer målsmans- och
husbonderätt öfwer den, som af fatligwårds^amhället åtnjuter full försörjning,
hwilken ej blott tillfällig är, samt husbonderått ej mindre öfwer cn hwar,
som för sig åtnjuter annan fattigwård, än ock öfwer den, hwars
minderåriga barn eller hwars hustru, enligt 1 § åtnjuter full försörjning, som ej är
tillfällig: gällande denna målsmans- och husbonderätt så länge fattigwården
fortfar». — Vidare säges: »Om någon genom lättja eller liknöjdhet ådrager
sitt minderåriga barn eller sin hustru sådan nöd, alt fattigwård enligt 1 §
någon af dem lemnas, skall han äfwen om fattigwården är tillfällig, slå
under fattigwårdsstyrelsens husbondcwälde, lill dess den kostnad,
fattig-wårdssamhället tillskyndats, blifwit godtgjord».
t
Då 1871 års faitigvårdsförordning utkom, mottogs den med
tillfredsställelse. Men det dröjde icke länge förrän erfarenheten visade huru
bristfällig författningen i liera afseenden är, exempelvis i fråga om minderårigas
omhändertagande, familjefäders försörjningsplikt, understödstagares
hemortsrätt, fattigvårdssamhälles ersättningsskyldighet mot annat samhälle.
I öfverensstämmelse med § 1 om obligatorisk fattigvård borde den
medellösa minderårigen, som faktiskt saknar underhåll och vård af annan,
vara berättigad till fattigunderstöd, men genom att sammanställa § 1 med
§ 3 har tillämpningen af lagen blifvit den, att änka eller ogift kvinna och
äfven hustru, hvars man af sjukdom varit i behof af fattigvård, ansetts
pliktig att draga försorg om sina minderåriga barn, huru många och huru
späda dessa än må vara, såvida hon icke af någon i § 1 angifven orsak
själf är oförmögen till arbete. I följd häraf kunna föreskrifterna i § 35
icke tillämpas mot den make, som genom lättja och liknöjdhet ådrager sin
hustru och sina minderåriga barn aldrig så stor nöd, att fattigvård måste
lämnas dem såvida hustrun icke med läkarebelyg kan styrka, att hon på
grund af sjukdom är oförmögen alt försörja ens sig själf. Tyvärr saknas
icke exempel på att gifta män lefva skilda från sin familj och tillsammans
med andra kvinnor föra ett lättsinnigt och slösaktigt lif i lugnt medvetande
att fattigvårdslagens bestämmelser icke blifva mot dem tillämpliga, förrän
hustrun är genom sjukdom oförmögen att sig försörja.
Den stadgade bestämmelsen, att fattigvårdsstyrelsens målsmansrätt
gäller endast så länge understödet fortfar, och att detta upphör för
omhändertaget barn efter den i § 1 fastställda åldern, femton år, har till följd, att ett
sådant barn under sin mest kritiska utvecklingstid undandrages en välbehöf-
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
