Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hwarje fattigvårdssamhälle skall finnas behöfligt antal lillsvningsmän för
varning af bettlare», anställde nämnden ännu samma år 7 tillsyningsmän, för
hvilka utfärdades föreskrifter1, som i hufvudsakliga delar sammanfalla
med stadganden - om bellande» i nämnda förordning. Följande år tillsatte
nämnden en kommitté med uppdrag »att utarbeta och afgifva förslag till
de förändrade bestämmelser angående ordningsmännen och deras
verksamhet, som kunde finnas af behofvet påkallade». I sitt 1873 afgifna
utlåtande2 framhålla kommitterade, att de hufvudsakliga anmärkningar, som
blifvit framställda mot ordningsmannainstitutionen, hafva gått ut därpå, »att
de af ordningsmännen meddelade intyg icke i allmänhet hafva inneburit
erforderlig säkerhet i afseende å det intygade förhållandets tillförlitlighet, eller
varit affatlade på ett sätt, som tillräckligt tydligt angifvit, livad intyget
af-sett att vitsorda, eller i en form, som för grundläggande af rättmätiga och
billiga anspråk eller lill förekommande af missbruk varit af nöden».
Orsakerna till att institutionen icke hade motsvarat sitt ändamål funno
kom-mittcrade däri, att ordningsmannens antal var allt för stort. Härigenom
omöjliggjordes erforderlig samverkan såväl ordningsmännen sinsemellan
som mellan dem och fattigvårdsstyrelserna och medförde äfven
olägenheten af bristande enhet i uppfattningen beträffande de fall, då
ordnings-männens medverkan för tillfredsställande af hjälpsökandes anspråk må vara
nödig och lämplig. Ordningsmännen borde för den skull vara medlemmar
af de myndigheter inom församlingarna, åt hvilka
fattigvårdsangelägen-heternas behandling är anförtrodd. Kommitterade föreslogo till följd
här-af, att antalet ledamöter i fattigvårdsstyrelserna ökades, och att alla dessa
ledamöter, med undantag af kyrkoherden och verkställande direktören,
blefve ordningsmän inom elt särskildt distrikt. För inhämtande af
upplysningar rörande de sökandes behof m. m. skulle ordningsmännen erhålla
biträde af allönadc tjänstinnehafvarc, kallade tillsyningsmän och 7 till antalet.
Tjänsten kunde sammanfalla med tillsyningsmannabefattningen för varning
af bettlare.
Med undantag af antalet ledamöter i fattigvårdsstyrelserna, hvilket
reducerades från 98 till 64, samt uteslutningen af benämningen ordningsmän,
godkände nämnden den föreslagna organisationen, och den anhöll 1873 hos
stadsfullmäktige om anslag till aflöningaf7 tillsyningsmän jämte
förhyrande af Ijänstelokaler åt desse. Ärendet uppsköts emellertid för att upplagas
till behandling i sammanhang med en annan då väckt fråga, nämligen
förändring af mantals- och skattskrifningen i hufvudstaden. Sedermera
beslöts upprättandet af rotemannainslitutionen, hvilket hade till följd all
ordnings- och tillsyningsmän blefvo öfverllödiga.
Af I\. Maj:t utfärdades 1876 föreskrift, att hufvudstaden skulle indelas i 16
särskilda distrikt eller rotar, hvar och en med sin roteman. Rolemannen skulle
förordnas af en nämnd, kallad mantalsnämnden, under hvilken han komme
1 Föreskrifter för Tillsy ningsinännen vid fattigvården, godkända den 4 febr. 1871. I
fattigvårdsnämndcns protokoll för sainma dag.
5 Ivommittcrndcs utlåtande jämte förslag angående ordningsmannainstitutionen, afgifvet
den 13 febr. 1873.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
