- Project Runeberg -  Fattigvården i Stockholm från äldre till nyare tid /
262

(1906) [MARC] Author: Joseph Müller
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

omkring dem och inrymma kyrkosal och arbelssalar, kökslokaler och
matsalar, verkstäder och förrådsrum, maskinhus och badlokaler, bageri och
tvätthus, kontorslokaler och bostadslägenheter m. m. Byggnaderna
omgif-vas af en 1903 omlagd och utvidgad parkanläggning, hvilken skänker
tref-j nad och lugn åt såväl friska som sjuka.

Det högsta antalet underhållstagare, som 1904 samtidigt hystes inom
I inrättningen och dess filialer, uppgick till 2,178 personer.

Ett oblidt öde hade länge hvilal öfver Allmänna försörjningsinrättningen.
I stället för att vara en för tillfälligt behöfvande afsedd
barmhärtighelsan-stalt hade den blifvit en upptagningsanstalt för nödställda i allmänhet och
ibland dem ett icke ringa antal minderåriga.

Trots de varnande exempel från gångna tider, då barn inhystes bland
en mängd mer eller mindre fördärfvade människor i de fallfärdiga
byggnaderna vid Johannes kyrka eller långt senare i det eländiga
försörjningshuset vid Träsktorget, sändes nu åter minderåriga till vård och uppfostran
inom en inrättning, där allt saknades för en dylik uppgift. Detta olyckliga
tillvägagående var icke en nödfallsåtgärd, som tillfälligtvis anlitades, ty den
fortsattes oafbrutet från 1863 intill slutet af 1880-talet och icke blott vid
Försörjningsinrättningen utan äfven, ehuru i något mindre skala, vid
Arbetsinrättningen. Det var år, då förstnämnda inrättning allena nödgades
omhändertaga 30 å 40 gossar och flickor. För dessa ansåg man slutligen
behöf-ligt, att inom inrättningen upplåta en särskild skolsal och anskaffa ett större
antal skolpulpeter. Men undervisningen förblef öfverlämnad åt ett
läskun-nigt hjon under ledning af den vid inrättningen anställde prästmannen.

Dessa bedrölliga förhållanden undgingo icke revisorerna, som ifrigt
understödde styrelsen i sina varningar för en dylik barnavård. Härom yttra
exempelvis 1881 års revisorer:1 »Det torde lätt*mses, hurusom ett sådant
de unges sammanblandande och likställande rped en mängd äldre, till största
anparten i brott och osedlighet af hvarjehanjja ar.t tyvärr alltför erfarne
individer, icke skall kunna annat än synnerligen -inverka på de förres ännu
jämförelsevis ofördärfvade, men för intryck af alla slag mottagliga sinnen.
Att elt dylikt förhållande icke desto mindre fåtj: år från år fortgå, lärer väl
icke kunna tillskrifvas annat än den omständigheten, att stadens båda
uppfostringsanstalter sakna tillräckligt utrymme, ty till dessa anstalter hade väl
i annat fall i fråga varande vanvårdade barn bort öfverlemnas>.

Först 1889 försökte man på allvar att afhjälpa dessa missförhållanden.
Fattigvårdsnämnden vidtog då en åtgärd, som den likaväl 25 år förut kunnat
anlita till skydd för de värnlösa. Den beslöt, att alla inom Arbets- och
Försörjningsinrättningarna upptagna minderåriga skulle genast utackorderas i
landsorten. Därjämte förständigades fattigvårdsstyrelserna, att icke vidare
remittera barn till dessa inrättningar.

’ Hcrättclsc af fevisorcrnc för granskning af Stockholms stads fattigvårds räkenskaper
och förvaltning är 1881, afgifven den 16 dec. 1882.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:20:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfattig/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free