Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af K. Maj:t påbjöds 1804 upprättandet af några arbetsinrättningar,’ »der
syslolöse och wanartige Personer utan at, såsom förut skedt,
sammanblandas med Missdådaren eller dem, hwilka för begångne brott till
fästnings-arbete blifwit dömde, kunna under den upsigt, som för deras förwarande
och tilsynen wid arbetet pröfwas nödig, syslosältas emot et derföre
alpas-sadt och til deras nödtorftiga utkomst erforderligt underhåll». Allt löst folk
— frigifna fästningsfångar, lösdrifvare och landsstrykare, från rullorna
ut-slrukna soldater, betjänter, drängar och gesäller utan anställning eller laga
näringsfång — kunde till dessa inrättningar »på obestämd tid» dömas af
öfverståthållareämbetet i Stockholm och Konungens belällningshafvande i
länen. Dock skulle de, som voro därtill dugliga och lämpliga, utskrifvas
till krigstjänst. Ingen borde från inrättningen lösgifvas, »förr än med
tilför-litelig säkerhet blifwit utrönt och styrkt, at han erhållit tjenst eller lofligt
näringsfång», hvartill vederbörande skulle vara honom behjälplig. — 1 fråga
varande förordning ansågs likväl för sträng och ersattes 1819 med en
mildare.2 Enligt denna skulle till arbetsinrättning dömas »Lösdrifware, då de
beswära allmänheten med Tiggeri, och utrymme till deras intagande
saknas i särskildt arbetshus, som i Länet kan vara inrättadt», och vidare
»så-dane personer, hwilka undergått bestraffning för tjufnad och äro såsom
Lös-drifwaBe att anse». I motsats till den föregående tillät således denna
förordning en lösdrifvare att vara och förblifva utan laga näringsfång eller
försvar, blott han icke betllade. Från inrättningen fick han lösgifvas på viss
tid, då välkänd person ville begagna hans arbetskraft. Han sattes på fri
fot, om han kunde förete bevis af pålitlig person, »att denne will taga
honom i tjenst eller förse honom med stadigt arbete», eller ock om han
under vistelsen vid inrättningen »genom arbete, arf, gåfva eller testamente
för-wärfwat penningar till et belopp af Tretiotre Riksdaler 16 Skillingar Banco,
och, under de Tre sista månaderna, gjort sig för flit och ordning i sitt
uppförande känd». — En återgång till större stränghet angifver den 1833
utfärdade förordningen3. Denna lag ansåg för lösdrifvare hvarje person, man
eller kvinna, hvilken efter att ha uppnått femton år saknade för sin utkomst
både laglig sysselsättning och bestämda egna eller främmande tillgångar.
Äfven denna förordning lämnade den anhållne möjlighet att förskaffa sig
laga försvar, exempelvis genom att bevilja honom anslåndstid lill
anskaffande af tjänst eller nöjaktig borgeni. Men den fråntog honom den i föregående
1 Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning om Allmänna Arbetsställen för Swea-och Götha-Rikcn
samt Stor-Förstendömet Finnland; Gifwen Carisruhe Slott den 27 Februarii 1804.
5 Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning, angående sysslolöse och wanartige personers
insättande och hållande till arbete å de allmänna Arbets-Inrättningarne i Carlscrona och Wadstcna;
Gifwen Stockholms Slott den 31 August 1819.
3 Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning, huru med förswarslöse personer förhållas bör;
Gifwen Stockholms Slott den 29 Junii 1833.
* Tyvärr gaf detta medgifvande upphof till penningeutpressningar af enastående slag.
»I Stockholm bildade sig hland personer af sådan förmögenhet, som berättigar att lemna laga
försvar, en sorts ockrare, som läto bra betala sig af fattiga arbetare för så kallade
försvarssedlar». Jfr Carl Olof Brink, Historisk Öfversikt af Fängelscsystemerne samt Svenska
Lagstiftningen rörande Fängelser. Sthlm 1848.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
