Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afbildning af denna byggnad här upptagits. Den var afsedd hufvudsakligen
till logementshus. Från den inre gården ledde en enda midteltrappa upp till
de öfre våningarna. I hvarje våning, på båda sidorna om trappan, låg en stor
sal, som kunde rymma 40, 50, ända till 70 sängar uppställda två och två
tillsammans och i tre afdelningar ofvanpå hvarandra.
Straffanstalten lydde intill slutet af 1812 under allmänna fattigvården.
Men trots goda afsikter och allvarliga reformförsök lyckades lika litet
direktionen för fattigvården som föregående styrelser att afvärja de ofta
öfver-klagade missförhållandena inom Korrektionshuset. Sammanblandningen af
förbrytare, lösdrifvare, fattighjon och barn af båda könen omöjliggjorde den
ordning och tukt, som äro grundvillkoren för framgången af en dylik
inrättning. Långt senare hördes likaledes klagomål öfver tillståndet inom
anstalten, ehuru styrelsen öfver fängelser och arbetsinrättningar i riket då
hade öfvertagit densamma och 1833, efter ytterligare tillbyggnader, förändrat
den till en korrektionsinrättning uteslutande för män.1 — De kvarvarande
byggnaderna, af hvilka den östra begagnas till magasin och den vestra till
arbetslokaler samt de öfriga till bostadslägenheter, höra numera till det stora
centralfängelsel på Långholmen.
Förutom Tukthuset och Spinnhuset har icke i Stockholm funnits någon
Ivångsarbelsanstalt för sysslolösa eller försvarslösa, om man frånser, att i den
af staden 1844 upprättade arbetsinrättningen under åren 1855—1885
internerats ett mindre antal till allmänt arbete dömda personer, eller att därstädes
från 1875 och allt fortfarande vissa understödstagare ålagts att med arbete
aftjäna sin skuld till fattigvården. Tanken på en inrättning af delta slag har
dock tid efter annan föresväfvat vederbörande myndigheter. Utförandet af
företaget torde ha strandat någon gång på grund af bristande medel men oftast
lill följd af stridiga åsikter angående skyldigheten för kommunen eller staten
atl anordna och underhålla en dylik anstalt.
Åtskilliga år före det af konungen utfärdade påbudet om upprättandet
af rasp- och spinnhus tillkännagaf öfverståtliållaren i en ämbetsskrifvelse2
lill K. Maj:t, alt han, med anledning af det stora antal tiggare, »som här
hopetals och likasom en ström infalla» — af hvilka »somblige kunna och
willia arbeta men fåå intet, somblige wäl kunde fåå, men af dhen
liuilig-heel dhe hafwa fattadt lill tiggiarstafwen, willia inte» — hade för afsikt »alt
uppsättia ett instängdt Huus, uppå en platz, Danviken tillhörigdt,
Barnängen benembd, belägen straxt inwid Commissarien Leijonankars
Manufac-lurhuus, hwarest man allehanda fattiga tänker att insältia». Det »instängda
huset» afsågs atl blifva en industriel arbetsinrättning, där arbetslösa och
andra nödställda skulle mot arbetsskyldighet underhållas af den
industri-idkare, som på arrende öfvertog företaget. Detta borde blifva vinstgifvande,
desto mer som arbetarne icke blefvo i tillfälle att rymma ifrån arbetet, »ef-
1 Kongl. Majrts Nätliga Instruktion för Embets- och Tjenstcmanna-personaleu wid Allmänna
Arbets- ocli Corrections-Inrättningen på Långholmen; Gifwen Stockholms Slott den 7 Mars 1335.
5 Öfverståtliållaren frih. C. Hålambs berättelse till K. Maj:t, den 17 mars 1675. I riksarkivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
