Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tersora dhe i samma Huus ständigt inneslutna hållas». Denna
arbelsan-stalt kom dock icke till stånd, sannolikt på grund af bristande medel.
Ehuru staten sedermera, vid olika tider, upprättade i Stockholm tvenne
tvångsarbetsinrättningar, förföll icke frågan om inrättandet för stadens
räkning af en straffanstalt för bettlare och arbetslösa. Upprepade gånger tog
politikollegium upp denna angelägenhet till behandling men utan att därvid
fatta något afgörande beslut. Man föreställde sig, att de i medlet af 1700-talet
öppnade fattigvårdsinrättningarna eller de s. k. fattighusen skulle förebygga
bettlandet. Men lika litet som förut skonades därefter stadens invånare från
tiggeriets plågoris. Af denna anledning väckte 1772 den för ordnandet af
politiväsendet i hufvudstaden tillsatta politi- och brandkommission ånyo
förslag om upprättandet af ett arbetshus i Stockholm,1 »hwarest ej allenast
den idoge och arbetsamme må hafwa tillfälle att med något efter dess lön
och ålder lämpligt arbete friwilligt förtjena sitt uppehälle, utan ock den late,
som med olofligl tiggande belrädes, på längre eller kortare tid twingas lill
sådant arbete, hwaraf han derstädes må kunna njuta nödtorftigi underhåll,
utan att wara allmänheten till last». I föregående framställning af
arbetshusens uppkomst och organisation har framhållits, att den 1773 öppnade
inrättningen endast blef ett »Frivilligt arbetshus», där fattiga kunde verkställa
eller afhämta arbete.
Äfven under den lid, från 1812 till 1844, då öfverståthållaren jämte
deputerade förvaltade fattigvården i Stockholm, var frågan om en anstalt för
upptagning af tiggare föremål för öfverläggning. Man insåg väl, ehuru då
ingenting däråt kunde göras, att den enda utvägen att förekomma bettlande
var inrättandet af sådana arbetshus, »der ej mindre tillgång till arbete vore
för handen för dem, som ville dermed sysselsätta sig, utan äfven de, hvilka
väl äga förmåga att arbeta men dertill sakna håg och böjelse, kunna tvingas
till arbete». Då ändtligen en arbetsanstalt, »der nödställda kunde erhålla
arbete, föda och i saknad af husrum jemväl nattläger», kom till stånd i
hufvudstaden, hade långt dessförinnan sådana inrättningar blifvit anlagda såväl
i andra städer som på landsbygden, i allmänhet dock i samband med
försörjningsinrättningar. De flesta af dessa ha numera blifvit ersatta med nyare
inrättningar, benämnda fattiggårdar,2 hvilka skilja sig från de äldre dnruti,
att de sysselsätta underhållstagarne förnämligast med jordbruksarbete i
stället för handtverksarbete.
Stockholms Friwilliga Arbetshus tillkom med hjälp af subskriberade
medel och anslag från åtskilliga verk och fonder. Med en del af dessa
tillgångar förhyrdes till en början och köptes sedermera egendomen n:o 4 i
kvarteret Nederland, i hörnet af Götgatan och Katarina Högbergsgatan.
Fastigheten, som dessförinnan hade tjänat såsom kasern, torde ha varit särdeles
lämplig för sin nya bestämmelse. I ett mindre stenhus åt Högbergsgatan in-
1 Underdånigt förslag till tiggeriers hämmande genom allmänna Arbetshus, datcradt den
18 dec. 1772. Politi-och brandkommissionens handlingar. 1 riksarkivet.
! H. G. Blumenberg, Om Fattiggårdar, Linköping 1884.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
