Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorer,1 »de lill gatusopning indelade hjonen på trappor till krogar och. om
sommaren, på afiägsna, gräsbeväxta gator och öppna platser föra ett
lättjefullt och sysslolöst lif, utan att detta, då de äro spridda på så vidsträckt yta,
kan förekommas». Någon gång tyckes också inom styrelsen ha uppstått
tvif-vel om lämpligheten af en dylik verksamhet, ett tvifvel som fick uttryck i
1867 års berättelse, där det säges: »Gaturenhållningen, hvilken besörjd,
såsom den nu är, å de flesta gator, gränder och gårdar på Norrmalm, i Staden
och på Södermalm, kan på denna alltför vidsträckta yla omöjligen följas med
så mycken uppmärksamhet som önskligt vore, utan tyvärr icke sällan lemnar
många af de hjon, som därtill begagnas, tillfälle till kringstrykande samt ett
lättjefullt och mindre ordentligt lefnadssätt, hvadan ock denna sysselsättning,
ehuru mera inkomstgifvande än någon af de öfriga, hvartill hjonen användas,
till icke ringa del motverkar det ändamål, som Arbetsinrättningen har till
uppgift»2. Icke desto mindre fortsatte inrättningen renhållningsbestyret intill
slutet af 1875, då upprepade förluster3 förorsakade af flera stränga och
långvariga vintrar slutligen tvungo styrelsen att upphöra med galurenhållningen.
Bland andra för hjonen lämpliga arbeten valde nu styrelsen
stenhuggnings-arbetet.
Långt förut hade förslag om dylik sysselsättning för hjonen varit väckt,
men dess utförande hade strandat förnämligast på grund af svårigheten att
anskaffa lämplig bergstomt. En sådan hyrdes 1875 på fem år mot en årlig
afgift af 1,000 kr. Den var belägen inom kvarteret Barnängen större vid
Stora Bondegatan och tillhörde Stockholms Bomullsspinneri- och
Väfveriak-liebolag. Intill 1905 använde inrättningen denna tomt under de första åren
till bergsprängnings- och stenhuggningsarbeten men senare uteslutande till
makadamslagning. Man gjorde nämligen snart den erfarenheten, att
inrättningen icke kunde räkna på någon afsättning af den af hjonen huggna
gatstenen. Vid flera tillfällen erbjöds sådan till försäljning åt staden, men
alltid förklarades den »oanvändbar för stadens gatuläggning». I öfrigt
minskades år för år antalet hjon, som före deras inskrifning i inrättningen hade
sysslat med sådant arbete. De voro 1883 endast några få. Men då huggning
af gatsten icke blott förutsätter särskilda handlag utan äfven fordrar en
jämförelsevis lång lärotid,1 var möjligheten utesluten att bereda de intagna
under deras vistelse vid inrättningen tillfälle att förvärfva skicklighet i
sten-huggning. Af dessa skäl beslöts, att delta slag af arbete skulle upphöra och
att från och med 1898 endast makadamslagning skulle bedrifvas. Följden
1 Jfr Fattigvårdsnämndens protokoll den 18 maj 1868.
’ 1 lierättelse af Revisoreme till granskning af Stockholms stads fattigvårds
räkenskaper och förvaltning för år 1867 med tillhörande handlingar.
8 Under kalla och långa vintrar såsom 1866—1868 hade gaturenhållningen förorsakat
inrättningen betydande förluster, men intet år hade dessa varit så stora som 1875, då de
beräknades ha uppgått till 51,586 kr. !)2 öre. — Polismyndigheten tyckes icke heller ha varit mild mot
inrättningen. Uppsyningsmånnen bötfälldes gång på gång för allehanda försummelser, och
inrättningen ålades att utbetala, särskildt 1875, ganska stora belopp för renhållningsarbeten. som
polisen låtit verkställa.
4 Jfr Särskilde kommitterades betänkande angående arbetslösheten i Stockholm. Biliang
n:o 27 till beredningsutskottets utlåtanden och memorial för år 1895.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
