- Project Runeberg -  Fattigvården i Stockholm från äldre till nyare tid /
382

(1906) [MARC] Author: Joseph Müller
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sökte befria sig. Öfriga voro upptagna i inrättningen »på egen anhållan» och
af skäl, atl de saknade arbetsförtjänst. Men äfven bland dessa funnos de,
som, då tillfälle till arbete erbjöd sig, lockades att lämna inrättningen före
den i »tjänstekontraktet» bestämda tiden. Hufvudsakligen till denna kategori
hörde de, som under de märkliga åren 1865—1868 och 1870—1873
olofli-gen lämnade inrättningen.1 Jämte dessa orsaker, som föranledt hjonen till
rymning, kunna naturligtvis flera andra anföras och i främsta rummet
begäret efter starka drycker. Under förra hälften af 1800-talet klagade ständigt
öfverstålhållaren öfver missbruket af brännvin bland den lägre befolkningen2
och esomoftast talar fångvårdsstyrelsen om »ett outsläckligt begär hos
fån-garne efter brännvin». Inom själfva fängelset på Långholmen utbröt 1853 ett
svårt upplopp framkalladt af brännvinsbegäret. Det är då mindre underligt,
att äfven Arbetsinrättningens hjon voro begifna på starka drycker, helst som
tätt intill inrättningen lågo flera krogar och alltjämt frestade dem, samt i
öf-rigt rikligt tillfälle att falla för lockelsen erbjöds dem hvart helst de sändes
på utarbeten. Flertalet bestraffningar, som drabbat hjonen, ha haft till orsak
fylleriförseelser.3 Dessa ha tyvärr någon gång gifvit anledning till häftiga
uppträden och våldsgärningar, såsom 1879 och 1882, då flera hundra hjon
samlades på gården samt några af dem trängde in på kontoret och uttalade
hotfulla ord mot sysslomannen.* Slutligen måste polis tillkallas för att hålla
tillbaka och skingra de oroliga.

Numera kan man knappast tänka sig, att ett liknande utbrott af
våldsamhet skulle förekomma inom inrättningen. Det är nämligen obestridligt,
att i senare tider en helt annan och bättre anda blifvit rådande bland hjonen,
hvilket äfven framgår däraf, att antalet bestraffningar, i jämförelse med
fordom, betydligt minskats. Till detta anmärkningsvärda resultat torde i någon
mån ha bidragit den omständigheten, att ett stort antal hjon, möjligen 70 %,
årligen återkommer till inrättningen. Vanligen gå de ut på vårarna, då de
ha utsikt att förskaffa sig arbete och infinna sig åter på senhösten och
vintern. Inrättningen utgör för dem, såsom de pläga säga, deras »hem», och där
söka de att lefva i fred med andra lika nödställda som de själfva. I deras tal
höres ingen svordom eller grofkornighet,5 deras uppträdande angifver sinnes-

1 Se Statistiska uppgifter, tabell 1, anmärkningar s. 394 ff.

8 Sc Öfverståthållarens fem årsberättelser till K. Maj-.t för åren 1822 och följande.

8 Försök till insmuggling af brännvin ha bedrifvlts på mångahanda sätt. Den samling
af flaskor i olika storlekar och former, som beslagtagits och ännu förvaras i inrättningen,
belyser hjonens uppfinningsförmåga i detta hänseende. En del af den allmänhet, som hade
tillträde till inrättningen, skydde icke heller att vara dem behjälplig härutinnan. — Å andra sidan
må anföras såsom bevis på sparsamhet och ordning bland hjonen, att vid sin död ha ett och
annat hjon lämnat efter sig hopsparade penningar, uppgående ibland till flera hundra
kronor och insatta i sparbank.

4 Vid dessa tillfällen uppgick hjonens antal till 880 å 900 män och kvinnor. Vid inrätt-

ningen voro anställda 1879 endnst fyra vaktmästare, men 1882 hade ytterligare en antagits.

6 Anmärkningsvärdt är att bland hjonen icke utbildats ett egennrtadt
samtalsspråk,hvilket ju är ganska vanligt bland dylikt folk. Några uttryck ha dock inom inrättningen blifvit
gängse, såsom: botanisera = gräfva i sophögen — fjäder = bränn vinslangare — planka =
hoppa öfver planket — blifva svinmat = fasttagas af polisen — träffen = inrättningen, där
| hjonen åter träffas, sedan de en tid vistats ute.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 15 17:20:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfattig/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free