Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digt underrättelse om det allmänna missnöjet med
Lewen-haupt och Buddenbrock, hvilken sednare, i -fullkomlig
motsats till verkliga förhållandet, beskylldes att på ett förrädiskt
sätt leda Lewenhaupt till felsteg. Den sednare började då
blifva öfvertygad om den öfverhängande fara, som hotade
honom; men han gick den till mötes med en ståndaktighet
och själsstyrka, som bättre kunnat användas i afsecnde på
arméns ledning1).
Emedlertid hade Sjöstjerna flera gånger förklarat, att han
måste draga sig tillbaka från Aspö, emedan sjukligheten och
dödligheten tagit sådan öfverhand, att han ej kunde inlåta
sig i strid med flenden, i fall denne skulle nalkas. I början
af Juli voro blott 3 061 man af besättningen friske; 2 035
lågo sjuke och 2 395 felades, till större delen aflidne.
Slutligen underrättade han Lewenhaupt att han, då intet vatten,
efter arméns återtåg, från land kunde erhållas, den 12 Juli
måste afgå till Hangö udd; och trots Lewenhaupts uttryckliga
förbud, beslöt han på gifven dag utföra sin föresats, hvilket
han äfven gjorde.
Om Lewenhaupt och hans krigsråd än måste bära det
uteslutande ansvaret för det skamliga återtåget från
Fredriks-hamn till Abborfors, så bör skulden för den vidare reträtten
otvifvelaktigt kastas på flottornas befäl; ty genom deras
af-eeglande blottades inomskärsfarleden, den enda väg, på
hvilken armén kunde erhålla sina behofver från de i kustorterna
upplagda förråden.
’) Pereen, från hvars historiska skrifter (D. 1, s. 96 o. f.) ofvanstående
skildring af arméns läge vid Abborfors är hämtad, anför i nämnde hänseende
följande anekdot. ”En morgon, då jag blef från min fältpost aflöet och
af-lemnade generalen min rapport, sporde han mig, om jag haft bref fr&n
Stockholm och hvad tal der fördes. Jag svarade att de voro högst
beklagliga och mycket hotande för herr generalens egen person. ”Ja” — svarade
han — "nationen begär mitt hufvud,, hon är lidande; alla olyckor stöta
tillsammans, hennes missnöje och hämdlystnad är i alla menigheters karaktär.
Mina fiender uppelda dem och om jag kan stilla och tillfredsställa mitt
fädernesland med mitt hufvud, så uppoffrar jag det med nöje. Lifvet kan,
uti mina omständigheter, icke blifva en saknad; tvärtom, döden blir en
vinning.” Ganska rigtigt anmärker Fersen på flera ställen, att Lewenhaupts
största och högst obegripliga fel låg deri, att. han ej längesedan afsagt sig
ett befäl, som han sjelf måste känna sig oförmögen att föra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
