- Project Runeberg -  Anteckningar rörande finska arméens och Finlands krigshistoria. Särskildt med afseende på krigen emellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809 / Del 1 /
306

(1870) [MARC] Author: Julius Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

merär. Men framför allt egde Sverge en flotta, som ännu
ansågs lika stark och jemngod med den ryska. En
gynnsam omständighet för Finlands försvar var äfven, att man då
för tiden hvarken trodde sig kunna föra vinterfälttåg, ej heller
krig i det inre af landet.

För att öka antalet lätta trupper i Finland och i någon
mån ersätta den genom sista freden lidna afgången,
uppsattes år 1745 genom värfning Savolaks jägarecorpe, som
räknade 6 kompanier på 100 man och hade en liknande
organisation, som sedermera Wermlands jägare1).

Ofvanetående försvarsplan för Finland, och för Sverge i
allmänhet mot Ryssland, följdes sedermera i sina grunddrag,
äfvan om den blott delvis blef genomförd. Sedan den vid
1747 års riksdag blifvit förelagd ständerna, påbörjades redan
år 1749 Sveaborgs fästningsbyggnad efter en plan, som med
afseende på den tidens artillerikraft och befästningsväsende
skulle göra fästningen till den starkaste i norden.

Under sednaste krig hade segel- eller linieskeppsflottan
i allmänhet visat sig jemnstark med den ryska. Men
rodd-eller galerflottan hade isynnerhet mot slutet af kriget varit
alldeles för svag. Denna del af sjöförsvaret måste således
förstärkas. Stora ansträngningar gjordes äfven för detta ändamål,
och detta med den framgång, .att roddflottan redan år 1752
blifvit ökad till 57 galerer, 4 halfgalerer och 4 galerpråmar,
af hvilka de flesta dertill voro af bättre beskaffenhet och
svårare bestyckade, än de gamla* 2).

Men genom sista krigets erfarenhet hade man icke
allenast insett nödvändigheten af galerflottans förökande, utan
äfven af dess samverkan med armén. Idén härom hade
redan gjört sig gällande i den allmänna meningen, då
Ehrensvärd, likaledes på riksdagen 1747, af ständerna blef
uppmanad att åtaga sig uppgörandet af en förbättrad plan till
sjöförsvaret. Ehuru detta af flera skäl ej kunde ske i sin
helhet, uppgaf han likväl, i öfverensstämmelse med ofvannämnde
plan, förslag till inrättande af en arméns flotta till Finlands
försvar.

’) Grill, Finska arméns indelning och förläggning, Krigsvetenskapsakademiens

Tidskrift 1852.

2) Mankelia Stndier öfver Svenska Skärgårdsflottans Historia o. 8. v., s. 46 o. f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfinarme/1/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free