- Project Runeberg -  Anteckningar rörande finska arméens och Finlands krigshistoria. Särskildt med afseende på krigen emellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809 / Del 2 /
100

(1870) [MARC] Author: Julius Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

isynnerhet den af forf. flera gånger påpekade stora vigten af
att begagna den kortaste förbindelsevägen mellan Uleåborg
och Wiborg. Och väl hade varit, om hans råd blifvit följda.
Men olyckligtvis kunde han för dem icke vinna konungens
öra. Gustaf Adolf förklarade, att han behöfde den betydliga
styrka, Tibell föreslagit till Finlands återtagande, för att
innan vintern eröfra Norge eller Seland. Genom den af Tibell
ifrågasatta operationen trodde konungen visserligen, att man
kunde återtaga Finland, men ingalunda tvinga Alexander att
afstå från sin fordran på Sverge, att afsäga sig förbindelsen
med England, hvilket konungen ansåg stridande mot sin ära
och sina tänkesätt.

Dessutom trodde konungen, att enligt all sannolikhet en stor
hvälfning snart förestod i den europeiska politiken. Napoleons
våldsbragder mot Spanien hade mot honom ökat Europas
hat; Österrike gjorde ofantliga rustningar och stod färdigt
till anfall; Preussen suckade blott efter tillfälle att åter resa
sig; kejsar Alexander åsåg med yttersta oro händelserna i
Spanien; genom allt detta skulle snart en ny storm väckas
mot Napoleon, i hvilken äfven Kyssland och Danmark måste
deltaga samt då frångå sina orättmätiga fordringar mot Sverge.
Men som denna förmodade vändning i det politiska systemet
möjligen kunde dröja öfver vintren, då faran för landstigning
åter vidtog, samt det vore särdeles osäkert, om man före
inbrottet af denna årstid kunde återföra de till Finland sända
trupperna, ansåg konungen försigtigheten fordra att man
tillsvidare bibehöll dem hemma.

Emedlertid förklarade sig konungen för öfrigt anse
såsom en helig pligt att icke lemna den tappra finska armén
utan understöd eller sätta den ur stånd att begagna redan
vunna fördelar, men att han med anledning af de nyligen i
Finland och på Aland timade händelserna, samt efter
inhämtade närmare upplysningar, funnit detta ändamål kunna
vinnas med vida mindre styrka, än den Tibell föreslagit.

Härmed förhöll det sig på följande sätt. Åtskilliga
personer från Finland af olika samhällsklasser hade sökt
företräde hos konungen samt dervid anfört, att finnarne vid första
annalkandet af svenska trupper voro färdige att med dem
förena sig till fosterjordens försvar; flera flyktingar från olika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:15:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfinarme/2/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free