- Project Runeberg -  Anteckningar rörande finska arméens och Finlands krigshistoria. Särskildt med afseende på krigen emellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809 / Del 2 /
345

(1870) [MARC] Author: Julius Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

befallning ofördröjligen sändes, icke allenast till Kulneff att
draga sig tillbaka, utan äfven till Barclay de Tolly, om han
redan skulle hafva öfverskridit Qvarken. Egentliga skälet
till denna undfallenhet var emedlertid det, att en sydlig vind
redan börjat höja isen på Bottniska Vikens yta, hvilken inom
några få timmar kunde sönderbrytas1).

Redan på aftonen den 19 återkom Lagerbring från
Stockholm till Grisslehamn med svar på ryssarnes fredsforslag. ,
Den 20 öfvergick han, på samma g’ång som Kulneffs
afdel-ning, Alands haf, samt inträffade natten till den 21 i det ryska
högqvarteret på Åland, der han i början mottogs med
mycken tillfredsställelse. Men då Knorring fått veta, att
riksföreståndarens bref icke innehöll obetingadt bifall till de ryska
fredsvilkoren, utan allenast i allmänna ordalag uttryckte hans
önskan om fred — dock icke med Ryssland särskildt, utan
en beståndande och allmän fred med alla Sverges fiender —
låtsades han blifva mycket bekymrad och sade sig genast
skola gifva befallning om de ryska truppernas framryckande
öfver Alands haf. Lagerbring nödgades härigenom på eget
ansvar ingå i underhandlingar, hvilka, efter mycket talande
hit och dit, afslutades med ett stillestånd, hvarunder
krigs-rörelserna på alla delar af krigstheatern skulle upphöra;
der-jemte utlofvade Knorring, som beständigt fruktade att isen
skulle gå upp och hindra hans återmarsch, att ofördröjligen
utrymma Åland samt återgå till Finland; å sin sida förbundo
sig svenskarne, att hvarken till lands eller sjöss göra något
försök till Ålands återtagande, så länge
fredsunderhandlin-garne pågingo2).

Denna öfverenskommelse var i sjelfva verket helt och
hållet till ryssarnes fördel. Ty derigenom tillförsäkrade de
sig Åland, som de i alla fall genast måst lemna, såvida de
ej velat utsätta sig för att hungra ihjäl — då blott lifsmedel
för 15 dagar blifvit medförde och på ön fanns föga eller intet
— eller att blifva tillfångatagna, när isen uppgick samt
Sverges och Englands flottor åter bemägtigat sig herraväldet i
Östersjön. Å andra sidan hindrades svenskarne återtaga ön, *)

*) Ant. om Döbeln, II, s. 189; Montgommery, II, s. 195; Mich.-Dan., 8. 150.

a) Bulletin af den 25 April; Montgommery, II. s. 197; Ant. om Döbeln, II,

s. 192; Mich.-Dan., s. 152.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:15:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfinarme/2/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free