Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verstlöjtnanterne Charpentier, Furuhjelm, Reut ersköld,
Gripenberg och Uggla m. fl. Någon ordentlig öfverläggning
egde likväl ej rum. Ej heller fördes något protokoll. Man
kom och gick efter behag. Gripenberg gick omkring på
golfvet med Cronstedts depesch i handen, samt meddelade:
att fiendens styrka vid Umeå var 10 till 11000 man, att
han förgäfves föreslagit Schuwaloff stillestånd på 8 dagar, att
ry88arnes styrka vid Torneå sannolikt var 6 till 7 000 man,
och att Schuwaloff erbjudit finnarne att sjelfva få uppsätta
vilkoren för en konvention, blott den innehöll förbindelse om
vapnens nedläggande och återmarsch till Finland. De flesta •
syntes äfven under sådana omständigheter anse dagtingan
nödvändig. Började man återtåg, så kunde ryssarne afskära
detsamma genom att dels taga den 1J mil kortare vägen från
Näsby öfver Siknäs och Jemtö till Råneå, dels den 3 mil
kortare vägen från Sangis öfver hafsisen rakt till Luleå, på
hvilken väg de vid Sikskärsholmarne funno godt nattläger.
Att för egen räkning begagna dessa genvägar, ansåg man
farligt, emedan man på de öppna fjärdame ej hade något
kavallèri att sätta emot fiendens.
Att någon opposition mot kapitulationen dock måtte hafva
egt rum, framgår af ett ögonvittnes berättelse, enligt hvilken
Gripenberg vid ett tillfälle, synbarligen uppbragt, yttrat: ”Go*
herrar! om någon bland eder finnes, som vill att jag skall
slåss; jag skall ta mig tusan djeflar slåss, jag har slagits förr”
— samt dervid slagit näfven i ett bord, så att det hoppade.
Emedlertid diskuterades äfven vilkoren för dagtingan,
hvar-ibland nämndes: att armén efter en upprättad marschroute
med full beväring skulle få gå till hemorten samt derunder
åtnjuta förplägning; att ingen skulle anses för krigsfånge; att
en hvar skulle få behålla sin egendom o. s. v. Efterhand
åtskiljdes församlingen, utan att likväl något bestämdt blifvit
uppgjordt, eller någon ansett sig hafva lemnat bifall till
dagtingan, om densamma äfven ansågs mer eller mindre nödvändig1).
Under den 25 stodo trupperna för öfrigt å ömse sidor
stilla. Visserligen uppgifves i en källa, att ryska avantgardet
trängt sig emellan det svenska vid Sangis och de vid Kalix
*) Adlersparre, s. 42, 44 och 51; Gripenberg, s. 153 och 157.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
