Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter trenne års ansträngningar lyckades ayenskarne utdrifva
dem och komma i oqvald besittning af landet.
Under vintren och våren 1554 till 1555 måste finnarne
försvara sig ensamme, till dess konung Gustaf på
eftersom-maren hann skynda till hjelp. Men under den återstående
delen af kriget voro de temligen skyddade.
Efiter Erik XIV:s tillträde till regeringen började Sverge
sin eröfrande bana genom att från Svftrdsriddarne, som
understöddes af polackarne, taga Estland. Under det långvariga
krig, först med Polen och sedan med Ryssland, som med
anledning deraf uppstod, användes sannolikt större delen
af finska krigsfolket i Estland. Deraf följde, att ingen armé
fanns i landet, då finnarne 1562 och 1563 slöto sig till
hertig Johan mot konung Erik, hvarföre den sednare äfyen
sistnämnde år med lätthet eröfrade Åbo och tillfångatog sin
broder. Deraf följde äfven, att Finland sedermera, när kriget
med Ryssland efiter konung Johan IU:s tillträde till
regeringen utbröt, till större delen låg öppet för moskoviternas
häij-ningar; särdeles synes detta varit fallet under plundringstågen
1572, 1576 och 1577, hvarefter dock mera krigsfolk förlädes
till Finlands skydd, sedan Estland till större delen gått
för-loradt. Enligt all sannolikhet tog det finska krigsfolket en
verksam andel i De la Gardies ärofulla, från Wiborg
utgående, eröfringståg mot Keksholms län, Ingermanland och
Estland, hvarigenom Finlands gränser äfven tillsvidare blefvo
skyddade. Under krigets sista uppflammande åren 1590 och
1591 användes finnarne dels till garnisoner i gränsfästena och
de eröfrade orterna, dels till infall på nowgorodska och
ples-kowska området.
Efter Johan III:s död slöto sig finnarne, under Claes
Flemings ledning, till konung Sigismund emot hertig Carl.
Särdeles var detta fallet med rytteriet, hvilket rekryterades
bland adeln och de förmögnare jordbrukame samt efter
freden i Teusin 1595 af Fleming fortfarande bibehölls i tjenst
och på ett oförsvarligt sätt genom inqvarteringar förtryckte
bönderna, bland hvilka fotfolket utskrefs. Härigenom
uppkom 1596 och 1597 det blodiga inbördes krig, som kallas
klubbekriget, och som icke allenast bestod i en strid mellan
Sigismunds och hertig Carls anhängare, utan mera i en kamp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
