Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturalismens uppkomst - I. Reaktionen mot romantiken. — Naturvetenskapernas uppsving. — Materialismen. — Utvecklingsläran. — De naturvetenskapliga åsikterna trycka sin prägel på den övriga kulturen. — Positivismen. — Utvecklingsfilosofien. — Materialismen. — Bibelkritiken. — Renan och Taine. — Pessimismen. — Politisk reaktion, demokratism och socialism. — Realismen förvandlas till naturalism. — Naturalismen i Frankrike. — Naturalismen i Ryssland. — Romantiken och naturalismen ytterlighetsrörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O FÖRSTA DELEN: NATURALISMEN
undergrävde hans tro, och han bröt därefter med kyrkan. Han
sökte att historiskt, psykologiskt och geografiskt förklara
religionernas uppkomst och utveckling. Ar 1864 nödgades regeringen
att avsätta honom på grund av de klerikalas våldsamma
angrepp, då han offentliggjort »Jesu liv», och han återfick sin
professur först efter kejsardömets fall.
Renan var dock för vek och för litet polemiskt anlagd
för att kunna gå i spetsen i denna strid mot de härskande
åskådningarna. Naturalismens verklige lagstiftare och erkände
förare blev Hippolyte Taine. Han bröt med den härskande
spiritualismen och eklekticismen i Frankrike, representerad av
Cousin, och genomträngd av Goethe och Hegel, av Stuart Mill, av
fransk positivism och engelsk utvecklingsfilosofi formulerar han
sin uppfattning av naturvetenskapernas förhållande till de
historiska vetenskaperna. Taines huvudintresse var filosofien,
överallt söker han lagar och uppställer teorier. Han har som
bekant skrivit ett par mycket intressanta arbeten över
1700-och 1800-talens filosofer och likaledes en stor psykologi. Han
utgår vid dessa undersökningar alltid ifrån det lägsta och
enklaste för att följa skalan uppåt till det mera sammansatta. I
psykologien utgår han därför från sensationen, och hela
själslivet upplöser sig för honom i sista hand i en serie sensationer.
Aven här är betraktelsesättet således övervägande fysiologiskt.
För Taine blev allt till en kedja av orsaker och verkningar,
det irrationella, det mystiska, känsloelementen, det
undermedvetna ha ingen plats i hans system. De huvudkategorier,
genom vilka han försöker förklara människan och hennes
utveckling, äro rasen och de yttre omständigheterna (miljön och
tidsmomentet), begrepp, som nästan sammanfalla med Darwins
ärftlighet och avpassning. Det lyckas knappast för Taine att genom
denna metod förklara själens mera sammansatta rörelser. Han
ser helt enkelt bort från dem eller beskriver dem, icke i kraft
av systemet, utan därför att han äger smidighet nog att
stundom glömma det. Men mången gång når han icke längre än
till själens tröskel.
Det lider visserligen icke något tvivel, att rasen och de yttre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
