Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturalismens uppkomst - I. Reaktionen mot romantiken. — Naturvetenskapernas uppsving. — Materialismen. — Utvecklingsläran. — De naturvetenskapliga åsikterna trycka sin prägel på den övriga kulturen. — Positivismen. — Utvecklingsfilosofien. — Materialismen. — Bibelkritiken. — Renan och Taine. — Pessimismen. — Politisk reaktion, demokratism och socialism. — Realismen förvandlas till naturalism. — Naturalismen i Frankrike. — Naturalismen i Ryssland. — Romantiken och naturalismen ytterlighetsrörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURALISMENS UPPKOMST
2 3
sympatien för de svaga och undertryckta uppkommer
tendensromanen. I England har denna realistiska riktning många
framstående representanter: Bulwer, Disraeli, Dickens, Thackeray
och i den följande generationen George Eliot, som, påverkad
av den engelska radikalismen, av Bentham och Stuart Mill,
redan närmar sig naturalismen, vilken eljest i fullt typisk form
först framträder i England på 8o-talet och då under påverkan
från Frankrike.
Det är i detta senare land, som realismen utvecklar sig till
naturalism. Naturalismen uppkommer, när de nya
naturvetenskapliga och radikala samhällsåsikterna intränga i
skönlitteraturen. Övergången sker långsamt och omärkligt. Redan på
20-talet hade i Frankrike naturvetenskaperna befriat sig från
mystiken och den filosofiska spekulationen och återknutits till
1700-talets materialism. Under detta inflytande stod den store
kritikern Sainte-Beuve, som i sin ungdom studerat medicin och
därunder kommit i beröring med denna tidsriktning. I sina
porträtt och analyser av själstillstånd går han alltid ned till
det fysiologiska. Samma metod följer också Stendhal i sina
kallblodiga, mästerliga själsanalyser, vilka djupt påverkat Merimée
och Balzac. Föga beaktad av den större samtida publiken fick
Stendhal rätt i sin spådom, att han skulle komma att läsas på
åttiotalet, således just i det ögonblick, då naturalismen nådde
sin höjdpunkt. Till denna generation hör också Balzac, den
moderna romanens skapare och naturalismens ättefader. Efter
Shakespeare har knappast någon tecknat ett sådant galleri av
människor; en hel tidsålder, ett helt folk lever upp i hans
romaner. Den drivande kraften, som behärskar hela den värld,
han framtrollar, är jakten efter penningen, således ungefär
samma princip, som naturalismen i anslutning till
darwinismen senare benämnde »kampen för tillvaron». Sedan länge
hade Balzac halvt omedvetet betraktat människan som en speciell
avart av naturens stora fenomenvärld, skildrat dygd och last
med samma kallblodighet, endast sökande analysera orsakerna
till de olika själstillstånden, då han 1842 i företalet till »Comédie
humaine» medvetet sökte formulera sin teori. Denna är visser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
