Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturalismens uppkomst - I. Reaktionen mot romantiken. — Naturvetenskapernas uppsving. — Materialismen. — Utvecklingsläran. — De naturvetenskapliga åsikterna trycka sin prägel på den övriga kulturen. — Positivismen. — Utvecklingsfilosofien. — Materialismen. — Bibelkritiken. — Renan och Taine. — Pessimismen. — Politisk reaktion, demokratism och socialism. — Realismen förvandlas till naturalism. — Naturalismen i Frankrike. — Naturalismen i Ryssland. — Romantiken och naturalismen ytterlighetsrörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURALISMENS UPPKOMST
2 3
vid sin framkomst såsom omoraliska, snarare skulle man kunna
säga, att de voro för doktrinära och moraliska. De utgöra en
lång predikan mot de fel och laster, som utmärkte Frankrike
under andra kejsardömet. De predikade mot ruttenheten i
statsstyrelsen såväl som mot småborgarnas egoism, mot
skökoväldet och frivoliteten, överallt pekande fram mot ett
naturen-ligare och sundare levnadssätt. Zolas romaner utgöra ett led i
den stora kamp, som Frankrike genomgick under den tredje
republiken, och ur vilken det har framgått kraftigare och
sundare än förut.
Däremot förkvävde skolans doktrinarism ofta den fria och
obundna verklighetsskildringen, romanerna blevo ett slags
exempelsamlingar till tidens läror. Ett undantag härifrån utgör
Maupassant, kanske skolans största konstnärliga begåvning. Han
var Flauberts personlige lärjunge, lärde av denne alla teknikens
hemligheter, som han tillämpade på ett genialt sätt. I själva
verket bröt han med skolans traditionella form. I hans noveller
kommer åter handlingen till sin rätt, och det är det mänskliga,
ej längre fallet, som belyses, men alltjämt är det sensationen,
som behärskar allt i skildringen. Huysmans lyckades däremot
aldrig befria sig ifrån skolans nedtyngande teknik, fast han i andra
avseenden bröt sig ut ur naturalismen. I mitten av 8o-talet hade
rörelsen spelat ut sin roll, sedan den satt djupa spår både i socialt
och konstnärligt avseende. Tiden lyssnade nu till andra röster.
Det är romanen, som huvudsakligen bär fram
naturalismens idéer. Även i dramat och lyriken hade den emellertid
representanter. Leconte de Lisle, som tillhör samma
generation soin Taine och Renan, är fylld av samma
vetenskapliga innehåll. I sina praktfullt formade strofer frammanar
han bilder från olika kulturtillstånd, naturskildringar, historiska
tavlor, genremålningar, alla burna av en djupt panteistisk och
pessimistisk grundsyn. Och i dramat utgör Augiers och särskilt
Dumas fils’ sedeskildringar paralleller till den naturalistiska
romanen. En rent naturalistisk riktning gör sig emellertid först
senare gällande i dramat med Zolas Thérèse Raquin, med Henri
Becque och andra författare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
