Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturalismens uppkomst - II. Den svenska naturalismens skaplynne. — Naturalismen i Danmark och Norge. — Politisk reaktion och realpolitik. — Unionsfrågan. — Försvarsfrågan. — Socialismens inträngande. — Signaturpoesien. — Nya strömningar från Norge och Danmark. — Översättningslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O FÖRSTA DELEN: NATURALISMEN
dets och småborgarnas liv, där var Holger Drachmann, skolans
främste lyriker, och där var framförallt J. P. Jacobsen, vars
själfulla noveller och romaner hastigt vunno anseende som klassisk
konst. Genom sin mästerliga språkbehandling förnyade han den
danska prosan, och verkningarna av hans diktning äro lätt
skönjbara inom svensk litteratur. Och så växte där upp en hel grupp
av storstadsskildrare med Herman Bang i spetsen, en typisk
representant för den sida av naturalismen, som betecknats med
det tvetydiga namnet »dekadensen». I sina bästa saker visar han
sig som en av tidens utsöktaste författare, men han kan också
förfalla till grov manierism.
I inledningskapitlet till Det nya riket skildrar Strindberg sina
minnen från ungdomsåren på sextiotalet. I den skeptiska
stämning, som redan då behärskade honom, kallar han dem
Illusionernas dagar. Han skildrar här den stora kortegen, som den
första maj körde ut till Djurgården och som var en verklig
folkfest för Stockholms invånare. Det är icke egentligen en
beskrivning, men mellan raderna framskymtar tidsålderns karaktär, dess
lätta sätt att taga livet, dess frivolitet, hela denna återklang från
Napoleon den tredjes dagar i Frankrike, då kokotterna förde
spiran och de stora hovfesterna tjänade att döda folkets begär
efter friheten. Så här yttrar han sig: »Var det verkligen varmare
på första maj för tjugo år se’n eller förefaller det oss blott så,
därför att vi voro yngre? Den ljusa, breda Storgatan, med dess
fond av Skogsinstitutets vackra parkträn, har klätt sig i festskrud;
fönstren äro uppslagna, damer i teatertoaletter äta apelsiner och
titta i elfenbenskikare på en ensam förbivandrande officer, vilken
alls icke känner sig brydd av uppmärksamheten utan gör halt
och front samt tager den livliga gruppen i betraktande genom
sin lorgnett, eller om han följt med tiden, sin pince-nez. Det
kan hända, att han för handen till mössan, men det kan också
hända, att han ger en förstulen nick och fortsätter sin väg; det
finns så många olika sätt att hälsa, på Storgatan. Trottoarerna
fyllas med en vandrande folkström, som sakta vältar fram åt
Djurgårdsbron. Det är på eftermiddagen, och man väntar de
kungliga när som helst. Spridda hyrvagnar med familjer rulla fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
