Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturalismens uppkomst - II. Den svenska naturalismens skaplynne. — Naturalismen i Danmark och Norge. — Politisk reaktion och realpolitik. — Unionsfrågan. — Försvarsfrågan. — Socialismens inträngande. — Signaturpoesien. — Nya strömningar från Norge och Danmark. — Översättningslitteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O
FÖRSTA DELEN: NATURALISMEN
representationsförslaget, men hos konungen, som också är emot
förslaget (det kungliga!), är han i fortfarande förtroende. Vi
låta honom nu emellertid passera i sin statsvagn bland andra
storheter, som nu gått till skuggorna. Så komma rikets
fruntimmer. Om dem kunna vi icke yttra oss, ehuru de stå i
statskalendern, och som sådana skulle kunna hava något inflytande
på det offentliga livet.»
»Folket hurrar hela gatan efter, det rör sig som i en
myrstack, fönsterna fyllas, halsar och kikare sträckas fram; en
trupp livgardister utklädda till Karl Xll:s bussar rida fram och
se något brydda ut över den roll de fått sig ålagd; folket
hurrar men ser icke ut att vara överväldigat. Så kommer
kungen; han ser icke heller överväldigad ut, ty han skrattar;
högt, öppet, hjärtligt, med den upplyste skeptikerns skratt,
som vet huru litet kan roa barn, och han låter så gärna andra
roa sig, ty han vill ha roligt själv. Skall han hälsa uppåt
fönsterna? Ja visst! Han hälsar alla fruntimmer, unga och
gamla, höga och låga, och vad den ensamma officeren icke
vågade, det vågar han; han nickar bekant upp till det där
fönstret och för samtidigt handen till mössan; han är större
statsman än den där med vita håret, som åkte i vagnen, ty
han vet, hur folket vill ha det, och den nya tidens statskonst
har han genast antagit: uppriktighet, brutal uppriktighet.
’Folket tror inte på humbugen längre, nåväl, vi kungar visa folket,
att vi inte heller äro så dumma att tro på den; vi måste nu
en gång finnas, efter ni vill så ha det; se här ha ni oss sådana
vi äro! Vad mer? Här har ni Karl XII:s drabanter! Inte
tror jag på dem och inte ni heller, men de äro roliga att se
på! Se på dem då! Här ha’n I mina goda vänner, rikets
herrar! De förstå sig på en god middag och säga inte nej
för ett glas! Här har ni piprensarn i röd mössa! Jag har
upptagit honom i min omgifning och satt honom bland rikets
herrar! Tycker ni inte han ser livad ut?’ Ändlösa hurrarop
för piprensarn!»
Sådan är Strindbergs uppfattning av 60-talet i Sverige, när
han från den pietismens, hyckleriets och reaktionens tid, i hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
