Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - I. Hans dagböcker huvudkällan för hans liv. — Deras mönster. — Deras subjektiva karaktär. — Barndomsliv och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
AUGUST STRINDBERG
varit motsägaren, som gått sina egna vägar, upprorsmakaren,
som icke kunnat tåla samhällstygeln mot sin kind, han har
försökt sig som ämbetsman, läkare, lärare, skådespelare, men ingen
institution har förmått att hålla honom fången. Han känner
inga hänsyn, tillhör inga kotterier, låter sig icke bindas av några
band. Han är alltid ensam, individualist i en sådan grad, att
till och med hans föregångare i svensk litteratur, Thorild och
Almquist förefalla som samhällsmänniskor vid sidan av honom.
Han är alltid och överallt suveränt subjektiv och suveränt lyrisk.
I.
Alla Strindbergs skrifter utgöra i själva verket brottstycken
av hans eget liv, men dessutom har han i sammanhängande
följd skildrat det i denna serie av nästan enastående dagböcker,
som börjar med Tjänstekvinnans son, fortsätter med
Jäsningstiden och I röda rummet och når sin avslutning med den
samtidigt skrivna, men först många år efteråt omredigerade och
tryckta Författaren. Därtill kan sedan läggas En dåres bikt,
denna nattsvarta historia om lians första äktenskap och även
hans vid återkomsten till Stockholm efter landsflykten, i
femtioårsåldern författade Ensam.
Dessa dagböcker äro — med undantag av några smärre
bidrag av andra personer, belysande särskilda situationer eller
skeden, — den för ögonblicket enda tillgängliga källan för
Strindbergs biografi. Troligen komma de alltid att förbliva
huvudkällan, ty som han skrivit sitt liv, kommer det väl aldrig
att skrivas av någon annan. Strindberg besitter nämligen ett
skarpt öga för allt mänskligt; trots alla sina ensidigheter ser han
djupt och träffsäkert. Han förstår att på några rader fånga en
själsstämning eller karaktärisera ett helt tidsskede. Utan att
förvirras av detaljernas mångfald, tecknar han sin egen
utveckling med blick för det väsentliga. Även när det gäller att
utreda ett verks tillblivelsehistoria, giver han ofta ytterst
intressanta bidrag. Han är nämligen utan den fåfänga och den
blindhet, som utmärka mången stor författare, vilken tror, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
