Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - II. Ungdomsdiktning. — En namnsdagsgåva. — Fritänkaren. — Hermione. — I Rom. — Den fredlöse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O AUGUST STRINDBERG
’Die Räuber», vilken gjort ett mäktigt intryck på honom. »Han
tog Karl Moor på orden, och han klädde sig i Karl Moor, ty
den passade honom. Han imiterade honom ej, ty han var så
lik honom, att han ej behövde efterapa.» Det är sant. Få
författare från det gångna seklet ha kommit urtypen för »Sturm
und Dräng» så nära som Strindberg själv.
Betydligt högre står tragedien Det sjunkande Hellas eller
som det sedan omdöptes Hermione. Dramat bäres av en tanke,
som ofta fått sitt uttryck under sextiotalet. Denna tid
uppfattade sig själv som en förfallsperiod och drömde om en
revolution. I »Den siste athenaren» hade Viktor Rydberg behandlat
detta ämne i antik dräkt, och denna roman har väl icke varit
utan sin betydelse för Strindberg. Händelsen är förlagd till den
tid, då Makedoniens furste, Philippos, står utanför Atens murar
för att erövra det. Förgäves uppmana Demostenes och
Ares-presten Kriton medborgarne att försvara staden eller dö som
fria hellener. Endast en liten skara vågar sig ut mot fienden.
De flesta draga sig fegt undan eller övergå till makedoniern.
Bland dessa senare befinner sig Kallimakos, trolovad med
Hermione, Kritons dotter. Då Hermione upptäcker Kallimakos’
feghet, bryter hon med honom. Hon besluter att lönnmörda
Philippos. Men då hon hör och ser honom, betages hon av
kärlek, och dolken faller ur hennes händer. Hellas är
räddnings-löst förlorat. Hermione giver själv med facklan tecknet åt den
ateniensiska hären att tåga ut mot fienden. Denne segrar, och
hennes egen fader tillfångatages. Vid den stora segerfesten
förgiftar Kriton Kallimakos och nedstöter sin egen dotter för att
rädda henne från vanära.
Detta drama erinrar i hela sin läggning om den
Shakespeare-ska tekniken. Demostenes’ ironiska tal till medborgarna
påminner om Antonii stora tal vid Julius Cesars lik. Hermiones
karaktär är väsentligen formad över Jungfrun av Orleans,
kvinnan, som offrar sig för fäderneslandet och som i Magda v. Dolckes
framställning väckt Strindbergs beundran. Men trots alla dessa
påverkningar är dramat förvånansvärt självständigt för att vara
av en så ung författare. Sedemålningen är välgjord, om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
