Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - III. Temperament. — Arten av hans skriftställarskap. — Skarp observation men subjektiv tolkning och uppfattning. — Hans diktning baserad på egna upplevelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O
AUGUST STRINDBERG
herrar. Strindberg var då i ett utmärkt lynne, tog upp
plånboken och visade, att den var full av sedlar. Medan vi ett
ögonblick voro ensamma, avtalades det, att vi strax skulle bryta
upp från det övriga sällskapet för att äta middag. Men därav
blev intet. Den ene av de närvarande herrarna var gift med
en svensk operettsångerska. Strindberg hade träffat paret i
Paris, men var i ögonblicket icke synnerligen angelägen att
återse frun, som han just meddelat mig. Av sitt goda lynne
lät han emellertid förleda sig att artigt uttrycka sitt beklagande
över att han ej denna gång fick tillfälle att träffa henne.
Mannen svarade lika artigt och kanske mera uppriktigt, att han
var övertygad om, att hans hustru också skulle bliva ledsen
över att ej få se Strindberg. Men säkerligen skulle hon kunna
komma om en timme, om Strindberg så länge ville vänta på
middagen. Strindberg såg något tagen ut, men fann intet annat
att svara än att han med nöje skulle vänta. Mannen
telefonerade, och vi väntade. Den som vet, huru punktlig Strindberg
var både med arbete och måltider, kan förstå, huru han tog
det. Hans ordinarie middagstimma var redan överskriden.
Äntligen kom frun, älskvärd och ståtlig, och sällskapet
tågade över gatan in i Tivoli. Nu blev det frågan om, på
vilken av Tivolis många restauranger vi skulle slå oss ned.
Den ene av köpenhamnarna föreslog Nimb, känt för sitt
utmärkta kök. Men Strindberg hade fått ögonen på en liten
restaurang, som presenterade sig helt pittoreskt i en lagerlund.
Där förklarade han, att han ville äta. Förgäves invändes, att
där endast serverades frukostar och kallkök. Nu kunde
naturligen en stor kulinarisk olycka inträffat, som kunnat få en
framstående plats i en blivande skildring av Strindberg, uttolkad som
ett eller annat anslag av »makterna». Lyckligtvis var
emellertid den ene av köpenhamnarna en redaktör i Politiken. Han
försvann ett ögonblick bakom lagerträden och kom tillbaka med
löftet, att vi där skulle få en middag, men att det kom att
dröja. Det dröjde verkligen också, men slutligen, sedan vi på
detta sätt väntat i över två timmar, serverades en enkel, men
god middag. Sedan satte vi oss utanför i den lilla lagerlunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
