Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - III. Temperament. — Arten av hans skriftställarskap. — Skarp observation men subjektiv tolkning och uppfattning. — Hans diktning baserad på egna upplevelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O AUGUST STRINDBERG
för en gata eller över ett folktomt torg. Allt vad som för
andra människor är och förblir småsaker, som glida förbi, utan
att de knappast märka dem, uppsögs av honom och sattes strax
in i ett större sammanhang, först som samhällskritik, senare
som mystik.
I detta Strindbergs förhållande till omgivningen finner man
i själva verket förklaringen till arten av hans diktning. Det
finnes många diktare, vars liv stå i den skarpaste motsats till
deras författarskap. Hos Strindberg är det tvärtom. Allt vad
han skrivit är baserat på hans egna sensationer. Han har i
sannaste mening lidit sig till sina böcker. Hela hans diktning
blir en passionshistoria.
Strindberg var en ytterst skarp observatör. Många av hans
skildringar, som just utmärka sig genom en rikedom på livligt
uppfattade och klart återgivna smådrag, vittna om huru djupt
och skarpt han sett och med vilken intensitet och kärlek han
kunde leva sig in i naturens liv. Men därmed är visst icke
sagt, att den tolkning han gav dessa bilder alltid var lika nykter
och realistisk. Tvärtom lyser nästan alltid på någon punkt
det fantastiska fram i hans berättelse, han lägger ett helt nytt
innehåll i bilden. Och detta innehåll är färgat av hans eget
subjektiva väsen. Detta hans sätt att tänka framkommer
tydligt i den lilla skildringen av överresan till Malmö: han såg,
att båten vände, något som de flesta icke navigationsvana
knappast skulle observerat, men hans sätt att förklara
företeelsen, därmed att kaptenen var full, var felaktig och präglad
av hans allmänna misantropi.
Det som icke minst begränsar Strindbergs uppfattning är
dess ensidiga styrka. Vanligen ser han endast en sida åt
gången. Han berättar i Författaren, att han »erinrade sig,
hurusom den tiden han börjat studera geologi, den första
sten-art han observerat under en exkursion var devonisk kalk,
mörkblå med vita kvartsstreckar, ty han bodde händelsevis i en
trakt, där denna formation låg blottad. Under de följande
fjorton dagarna såg han bara devonisk kalk, vart han kom.»
Han såg den »i stenmurar, i vägens makadamisering, i trapp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
