Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - V. Mäster Olof. — Förebilder. — Olika redaktioner av dramat. — Prosadramat. — Grundtanken. — Det historiska. — Mäster Olof är ett problemdrama och en bekännelseskrift. — Karaktärerna. — Dramats form. — Dess yttre öden. — Versdramat. — Jämförelse med prosadramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O
AUGUST STRINDBERG
Spåren av allt detta visa sig i dramat. »Lokalfärgen»
finnes där, men den gör snarast intryck av att vara påmålad.
I djupare mening kan dramat knappast betraktas som historiskt.
Han diktar överallt in sina egna meningar och sitt eget
själsinnehåll. Det moderna bryter därför starkt igenom som i
uppfattningen av Kristina, där hans egen tids kvinnofråga tydligt
framträder. Det har för Strindberg icke varit huvudsaken att göra
ett historiskt drama, utan att få ett utlopp för sitt revolutionära
patos. »Mäster Olof» är ett problemdrama och en
bekännelseskrift. Strindberg har här hållit domedag över sig själv och livet.
Detta dubbelspel mellan historisk skildring och modernt
själsdrama märka vi icke minst på karaktärerna. Mäster Olof
är reformatorstypen sådan han skildrats i en mångfald av
adertonhundratalets dramer, en gestalt, som har sin bestämda
formulering i tidens tyska estetik. Han är den missnöjde, som
omkring sig endast ser lögn och oredlighet och känner sig svikta
under bördan att omskapa tiden och människorna.
I denne Mäster Olof har nu Strindberg, som han själv
upplyser, diktat sig »sådan han efter åratals självprövning funnit
sig vara. Äregirig och svag i viljan; hänsynslös när det gällde,
och undfallande när det icke gällde; stort självförtroende
blandat med djupt missmod; sansad och oförnuftig; hård och vek.»
Det är icke svårt att i dramats scener finna belägg för
dessa växlande sinnestillstånd. Gert har klart genomskådat
Mäster Olof, då han sänder honom en anonym varning att ej
uppstiga i predikstolen. Han vet nämligen, att detta endast
skall egga Olof att göra tvärtom. Han låter ej hejda sig, när
o o
han är i farten. »At en sådan karl som du säger man ’lat
bli det där’, då man vill ha något gjort.» Brand liknar han
därutinnan, att han ej vet av några betänkligheter utan endast
följer sin egen övertygelse. När Brand ser, att den nya kyrkan
är förfelad, går han bort från alltsamman. När Olof tror, att
Gustaf ej menar allvar med reformationen, kastar han
fullmakten på sin kyrkoherdebeställning på golvet och går över till
Gert och vederdöparna. I moderns dödsscen är han först hård
ända till cynism och sedan vek som ett gråtande barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
