Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - VI. Första prosaskrifter. — Röda rummet. — Förhållande till Dickens. — Karaktärsteckningen. — Satiren: naturalistisk sedeskildring, men burleskt karrikerande. — Stilen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O
AUGUST STRINDBERG
Han blir medarbetare i en tidning och får på detta sätt inblick
i pressens organisation, i förläggarvärlden, i affärsförhållandena;
småningom sjunker han ned till skandalpressen, men räddas av
materialisten Borg, som söker ge den allt för känslige idealisten
en mera cynisk och praktisk synpunkt på världen. Då samtidigt
hans dikter utkomma och väcka uppmärksamhet, kan han ånyo
göra sin entré i ämbetsmannavärlden och återvinnas åt samhället.
Redan i »Mäster Olof» hade Strindberg sökt avslöja tiden,
men här, varest den historiska omklädnaden är bortkastad,
kommer han den betydligt närmare. En så genomförd satir på
det svenska samhället och de härskande meningarna var något
fullkomligt nytt i Sverige. Det vimlade i arbetet av angrepp
på allt och alla. Vilka interiörer lämnade icke Strindberg av
dessa svenska ämbetsverk med deras byråkratiska vanor och
med de underliga namnen Kollegiet för bränvinsbränningen,
Kollegiet för utbetalandet av Ämbetsmännens löner o. s. v.
Han gisslade bolagssvindeln, den frireligiösa rörelsen,
välgörenhetssällskapen, som gåvo överklassens fruar en slags
sysselsättning. Den konservativa och den liberala pressen hudflängdes
obarmhärtigt i sina representanter Gråkappan, Rödluvan och
Den obesticklige. Boströms filosofi, Konstakademiens föråldrade
åskådningar, den överdrivna svenskpatriotismen avhånades, och
snickare Erikssons anföranden i Vita Bergen eller på
arbetareföreningen siade redan om socialismens frammarsch.
Många av bokens scener voro ytterst dristiga, och alla
utmärkte sig för en naturalism i skildringen, som var banbrytande.
Några halvrusiga bohëmeherrars nattliga besök hos en sköka,
två välgörande fruars löjliga uppträdande hos de fattiga i Vita
bergen, begravningen av det odöpta barnet hos den ogifte
Struve och hans älskarinna, avslutad med några råa
dryckes-scener på Norrbacka — se där några av de skildringar, som
väckte mest uppseende. Flera av de uppträdande personerna
voro av samma grova skrot och korn. Arvids broder,
grosshandlaren och procentaren Carl Nicolaus Falk, fräck, rå, matande
sina snyltgäster, som han kuschar och misshandlar som hundar;
doktor Borg med ett ansikte »som en rutten broplanka» och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
