Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - VI. Första prosaskrifter. — Röda rummet. — Förhållande till Dickens. — Karaktärsteckningen. — Satiren: naturalistisk sedeskildring, men burleskt karrikerande. — Stilen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O AUGUST STRINDBERG
av en råhet, som icke var ovanlig bland medicinare från denna
tid, men i grund och botten en bra och sympatisk karl, vilket
man däremot ej kan säga om litteratören Struve, fal, falsk och
genomömklig, ingenuen Agnes, på samma gång förlovad med
Rehnhjelm och älskarinna ät Falander och som får debut genom
att sälja sin gunst åt teaterdirektören. Sådana scener och sådant
sällskap var man icke van vid i sextiotalets romaner.
Men dessa karaktärer voro återgivna med en kraftig och
schwungfull pensel och med impressionistisk tydlighet. Många
av dem äro utförda över levande modell och redan här kan
man se, med vilken genialitet Strindberg förmådde att avskala
en personlighet och trovärdigt återgiva kärnan. Situationerna
utmärkte sig i allmänhet genom en rent av dramatisk livaktighet.
Vad som icke minst bidrog till bokens framgång var det
burleska drag, som genomgick de flesta av skildringarna. De voro
närmast karrikerade. Det kan tyckas, som om detta skulle
skada deras sanningsvärde, men det är knappast fallet, när
blicken som här är tillräckligt djup och skarp. Burlesken blir
i så fall endast som en ljusglimt i den mörka tavlan, som en
befriande motsättning mot grunduppfattningens svart i svart.
Voltaire har i den mörkaste och bittraste av alla sina
skildringar, »Candide», begagnat sig av samma manér. Strindberg
hade lärt det av Dickens, som tack vare denna sin humor fått
den engelska publiken att svälja så många bittra piller. Huru
lustiga äro icke de farsartade skildringarna av domstolsscenerna
och de olika advokaternas uppträdande i »Pickwickklubben», som
likväl så obarmhärtigt avslöjar all humbugen i det engelska
rättsväsendet. Strindbergs skildringar av pressen eller
förläggar-världen eller ämbetsverken utgöra, fast karrikerade, en satir av
våldsam kraft och sanning. I Struve har han tecknat
genomsnittstypen av denna tids journalist, eller som han länge i
Sverige kallats »murveln», denne vanligen halft förfallne student,
som fått gripa till det då i Sverige mest föraktade av alla yrken
och som var så illa lönad, att han aldrig kunde gifta sig, aldrig
ha snygga kläder eller rent linne. En redaktion vid denna tid
utgjordes ofta av en samling dylika, oftast begåvade, men halft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
