Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - VII. Framgång och försonlig stämning. — Gillets hemlighet. — Gamla Stockholm. — Svenska folket. — Nytt omslag. — Det nya riket. — Herr Bengts hustru. — Lycko-Pers resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O AUGUST STRINDBERG
holmspromenad på 1730-talet», kapitlen om jul och påsk,
folknöjen m. fl.
Det andra av dessa arbeten, Svenska folket i helg och socken,
i krig och fred, hemma och ute eller ett tusen år av svenska
bildningens och sedernas historia, som utgavs under åren 1881
—1882, kom däremot att vålla honom obehag. Den uppgift
han här förelagt sig var att skriva en svensk kulturhistoria, en
nog så god idé, då denna sida av svensk historieskrivning var
och är så gott som obeaktad. Men för att värdigt utföras hade
den krävt en genial forskares hela livstid. Den danske historikern
Troels Lund, som 1864 under intrycket av det nederlag hans
land lidit, fattade beslutet att giva en dylik skildring av sitt
folk, använde därpå så gott som hela sin livstid.
Strindberg gick däremot till sitt allvarliga företag, som om det
varit en lek.
Det var särskilt två synpunkter, som behärskade Strindberg
vid författandet av denna kulturhistoria. Han ville skänka
svenska folket en historia om dess öden av samma art, som
den av honom högt beundrade Buckle skrivit om den allmänna
världsutvecklingen, och han ville angripa den föregående tidens
överdrivna uppfattning av nationalismen. I viss mån kan
Strindbergs arbete betraktas som en fortsättning av striden
mellan Geijer och Fryxell.
Den senare synpunkten framträder redan tydligt i bokens
anmälan, där han angriper Geijer: »’Då jag skriver svenska
folkets historia, känner jag bättre än någon, att det är dess
konungars’, har en kunglig historieskrivare i ett ödesdigert
ögonblick yttrat och, vad värre är, han har blivit trodd. Den
bok, han har kallat Svenska Folkets Historia, är dock
huvudsakligen de kungliga familjernas, officerarnas och
ämbetsmännens historia, här och där försedd med några kortfattade tillägg,
om huru kungen ’uppmuntrade näringarna, bergsbruket,
konsterna’ eller huru det var en och annan hungersnöd i landet,
under det kungen var ute i dessa krig, som ofta endast varit
stora jaktpartier; andra samhällsmedlemmar än konungens tjänare
hava icke blivit räknade till Svenska Folket av vår berömde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
