Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - VIII. Utrikesresa. — Dikter. — Vistelse i Paris. — Bekantskap med Björnson och Lie. — Sömngångarnätter. — I Schweiz. — Inflytande från Rousseau. — Strindberg blir socialist. — Likt och olikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
AUGUST STRINDBERG
Må han resa sin rygg och höja sina blickar, ty nu är den tid
kommen, då han ej längre behöver blygas. Strindberg tar
avsked av hela denna skönhetsvärld och förklarar, att han snart
skall hava lämnat det estetiska bakom sig för att endast syssla
med det nyttiga.
Tredje sången börjar med en promenad i det bullrande och
rastlösa Paris. Slutligen har vandraren tröttnat, och då han
vid boulevarden varseblir en kyrka, stiger han in för att
finna vila och svalka. Men kyrkan har förvandlats till en fabrik,
där maskinerna slamra. Det är ångmaskinerna, som där hålla
gudstjänst.
Natten faller på, och själen flyger, pinad av sina tvivel, evigt
frågande. Denna gång uppsöker den det bibliotek, där uppe
vid strömmen vandraren fordom vetandets stora dödscirklar
levat bland kära vänner.
Han ställer sina frågor till de olika vetenskaperna. Först
vänder han sig till teologien:
»Vad vet du om himlen, vad vet du om jorden,
Vad vet du om liv, vad vet du om död?»
Böckerna börja att tala, kalvskinnsbanden och klotryggarna,
vänner och ovänner tala i munnen på varandra.
Men ingen har svar på hans frågor. Och bättre besked får
han icke heller av filosoferna. Han gör sitt val efter eget tycke,
då ändå ingen kan säga honom hela sanningen:
Jean Jacques, jag går med dig i naturen
att gråta ut vid dess varma bröst.
Och tar mig Darwin upp bland de högre djuren,
det blir till slut min filosofiska tröst.
Och kom, Voltaire, kom, lär mig att flina,
när tvivlets tårar krupit i skrin,
och Schopenhauer, när tankar mig pina,
räck hit en spruta med Buddhas morfin.
Han tar avsked med böckerna och spår, att de nu så
föraktade tidningarna en dag skola upphöjas på deras bekostnad.
Fjärde natten börjar med en vandring i Boulogneskogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
