Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - IX. Giftas. — Kvinnofrågan i tidens litteratur. — Strindberg och uppkomsten av Giftas. — Företalet och interviews. — De olika berättelserna. — Mottagandet. — Strindbergs uppfattning. — Giftas betydelse. — Åtalet. — Regress i åttiotalslitteraturen. — Yttre svårigheter. — Andra delen av Giftas. — Utopier. — Strindbergs börjande själssjukdom. — Hans äktenskap. — Le plaidoyer d’un fou. — Börjande omslag i hans diktning. — »Han blir ateist»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST STRINDBERG
12 1
att fira den stora händelsen, och så kysser han schanan mitt på
munnen. Gurli ser litet häpen ut, men blir icke ond. Kaptenen
följer Ottilia hem och förklarar på Skeppholmsbron hela
stjärnkartan. Dagen därpå mera matematik och vid supén endast
samtal om matematik och stjärnor. Gurli sitter tyst och hör på.
Kaptenen följer Ottilia hem, och pä återvägen slinker han in på
Grand Hotell med en kamrat och kommer icke hem förrän
klockan ett. Gurli sitter uppe och frågar var han varit; då far
djävulen i kaptenens själ, och han svarar: »vi gingo och
pratade på Holmbron så länge, att jag alldeles glömde vad klockan
var». Det tar skruv. Och nu blir det förklaring mellan de
äkta makarna. Kaptenen försvarar Ottilia, tills Gurli kallar henne
nucka, och han fortfar att ytterligare försvara henne. Det blir
en uppgörelse mellan Gurli och Ottilia. Och den eftermiddagen
kom inte Ottilia. Hon skrev ett svalt brev och ursäktade sig,
men hon såg nog, att hon var överflödig. Kaptenen protesterar
och vill gå och hämta henne. Men då blir Gurli vild. Slutet blir, att
kaptenen skickar efter en rack, och båda fara ut till Lidingöbro,
där de dricka glödgat vin och äta en dundrande sexa, och det
är, som det var bröllop igen.
Fågel Fenix, slutnovellen i samlingen, är också synnerligen
vacker. Det är berättelsen om en ung man, som förälskar sig
i en fjortonårig skönhet, redan mogen att bliva moder. Men
han måste taga bergsexamen, innan han kan gifta sig med henne,
och det dröjer tio år. Då hade hon haft bleksot och var redan
en vissnad skönhet, men han älskade henne ändå. Så får han
en dotter, som liknar modern. Hon är faderns ögonsten, men
bortryckes i en sjukdom. Fadern är otröstlig. När han är
femtio år, dör hustrun. Då hennes brutna gestalt, ful av dödens
brottningar grävdes ner i jorden, steg den unga fjortonåringens
minne åter upp. Då sörjde han denna, som han för länge sen
förlorat, och med saknaden kom ångern.
När han ett helt år tröttat sina vänner med biografier av
sin avlidna hustru, hände något märkvärdigt. Han fick se en ung
flicka, en blond adertonåring, som var precis lika hans hustru
vid fjorton. Han tog det som en vink från den givmilda him-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
