Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - IX. Giftas. — Kvinnofrågan i tidens litteratur. — Strindberg och uppkomsten av Giftas. — Företalet och interviews. — De olika berättelserna. — Mottagandet. — Strindbergs uppfattning. — Giftas betydelse. — Åtalet. — Regress i åttiotalslitteraturen. — Yttre svårigheter. — Andra delen av Giftas. — Utopier. — Strindbergs börjande själssjukdom. — Hans äktenskap. — Le plaidoyer d’un fou. — Börjande omslag i hans diktning. — »Han blir ateist»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2 AUGUST STRINDBERG
len, vilken då äntligen ville ge honom henne, den första. Och så
gifte han sig igen. Men det blev ändå inte som den första
hustrun. Barnen tyckte inte om sin nya styvmoder, och efter
ett år fick frun en liten, pappa var ovan vid barnskrik och ville
sova om nätterna. Och när han i ensamheten anställde jämförelse,
förlorade den unga frun bra mycket. Det var inte trevligt mer
hemma. Det var dumt, vad som var gjort, och det kunde varit
ogjort. Två gånger hade han trott sig se Fågel Fenix flyga
upp ur den fjortonårigas aska, först i dottern, sedan i den andra
hustrun. Men i hans minne levde nu bar^ den första, den lilla
i prästgården vid smultrontiden, under linden, i skogen, henne,
som han aldrig fick.
Numera måste man förvånas över, att dessa berättelser och
de åsikter, som i dem framfördes, kunde stämplas som omoraliska.
Visserligen förekomma råa uttryck, och en viss krass
materialistisk uppfattning gör sig gällande. Strindberg ville slå ned
den alltför överspända och alltför översinnliga uppfattningen av
äktenskapet, men förföll obestridligen därunder till den motsatta
ensidigheten. Han förenklar frågorna; när han kallar mannen
för hane och kvinnan för hona anlägger han alltför primitiva
synpunkter på något så sammansatt som det moderna samlivet
mellan man och kvinna. Men »Giftas» utgör dock ett
förhärligande av, en lovsång till äktenskapet, trots alla institutionens
fel och brister.
Strindberg skrev senare fram på året, då boken var
utkommen och redan angripits från skilda håll, till Lie ett brev, i
vilken han ger sin egen uppfattning av boken:
»Jag vet, att min bok är ett stort skrik ur naturens bröst,
att jag har rätt, att mitt ord kom i sista stunden för att rädda
oss från en falsk väg, mitt i överkulturens monstruositeter! Jag
slog min egen hustru, mig själv! Det var ett personligt offer
som jag måste ge. . . . När jag fick upp ögonen för vad som
låg bakom kvinnorörelsen, aristokrati och estetik, så höll jag på
att explodera. Det är ju romantikens sista utlöpare! Full med
lögn och estetisk dynt! . . . Hälsa Ibsen och fru Agrell och
Edgren, att jag sörjer över att ha burit hand på dem, men de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
