Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - IX. Giftas. — Kvinnofrågan i tidens litteratur. — Strindberg och uppkomsten av Giftas. — Företalet och interviews. — De olika berättelserna. — Mottagandet. — Strindbergs uppfattning. — Giftas betydelse. — Åtalet. — Regress i åttiotalslitteraturen. — Yttre svårigheter. — Andra delen av Giftas. — Utopier. — Strindbergs börjande själssjukdom. — Hans äktenskap. — Le plaidoyer d’un fou. — Börjande omslag i hans diktning. — »Han blir ateist»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
AUGUST STRINDBERG
kringsmyga, att boken skulle åtalas — något oerhört i Sverige,
där man på femtio år icke haft något dylikt åtal. Den 3
oktober förkunnade telegrafen över hela landet, att Giftas
belagts med kvarstad och att den skulle åtalas; men
anledningen var en annan än den man väntat. Boken anklagades
icke för osedlighet, då man väl hade svårt att finna någon
paragraf, efter vilken den kunde fällas, utan för angrepp på den
lutherska läran. Anledningen gav Strindbergs gaminartade
beskrivning på nattvarden: »det uppskakande uppträdet, då
överklassen tog ed av underklassen på Kristi lekamen och blod,
att den senare aldrig skulle befatta sig med vad den förra
gjorde, satt länge i honom. Det oförskämda bedrägeriet, som
spelades med Högstedts Piccardon à 65 öre kannan och
Lettströms majsoblater à 1 krona skålp., vilka av prästen utgåvos
för att vara den för över 1800 år sedan avrättade
folkuppviglaren Jesus av Nazarets kött och blod, föll icke under hans
reflexion, ty man reflekterade icke den tiden, utan man fick
’stämningar’.»
Då Strindberg icke avlämnat namnsedel, var boktryckaren,
här densamme som förläggaren, Albert Bonnier, närmast ansvarig.
Strindberg trodde sig först kunna fritaga denne genom skriftligt
meddelande till rätten, att han åtoge sig ansvaret; men
personlig inställelse krävdes av tryckfrihetsförordningen. Strindberg
ville emellertid ogärna resa hem; hans hustru var sjuk, och
själv befann han sig synbarligen i ett tillstånd av höggradig
nervös överretning. Björnson uppmanade honom ivrigt att resa;
Han var ytterst vänlig men alltför beskyddande och faderlig
för den känslige Strindberg, så att denne slutligen skrev ett
rått brev till norrmannen, som han dock strax ångrade. Det
blev orsaken till livsvarig brytning mellan dem. Han förstod alls
icke, vilken förträfflig position, som genom åtalet var skapad
för honom och den sak han kämpade för, fast Björnson klart
påpekade den för honom: »Lad ingen narre dig til at gi det
slemme du har sagt ud for at være ment mindre æn det er
ment: Tilstå Jielt ut. . . Min kække ven, jeg misunder dig den
stilling her er skapt. Bare du havde mere fysisk kraft. Dit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
