Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - IX. Giftas. — Kvinnofrågan i tidens litteratur. — Strindberg och uppkomsten av Giftas. — Företalet och interviews. — De olika berättelserna. — Mottagandet. — Strindbergs uppfattning. — Giftas betydelse. — Åtalet. — Regress i åttiotalslitteraturen. — Yttre svårigheter. — Andra delen av Giftas. — Utopier. — Strindbergs börjande själssjukdom. — Hans äktenskap. — Le plaidoyer d’un fou. — Börjande omslag i hans diktning. — »Han blir ateist»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2 AUGUST STRINDBERG
Till tiden för Giftashistorierna höra också de fyra noveller,
som utkommo 1885 under titeln Utopier. Ingenstädes får man
kanske en så tydlig föreställning om de nya intryck och idéer,
som sysselsatte Strindberg under första vistelsen i Schweiz.
Han var svuren socialist och drömde endast om framtidsstaten. Han
sammanträffade med åtskilliga ryssar, som väckte hans intresse.
Deras anarkism och urkristligt kärleksfulla uppfattning av tillvaron
avspegla sig i hans egen diktning. Och slutligen var det den
storslagna Schweizernaturen, som fyllde honom med hänryckning.
Säkerligen fick han för många intryck över sig på en gång
här nere, så mycket mera som han var sjuk, uppriven och
utarbetad efter de närmast föregående årens oerhörda
produktivitet. Detta är väl i någon mån orsaken, varför dessa noveller
äro av så olika konstnärligt värde. Berättelsen är stundom för
bred och saknar det omedelbara liv, som eljest är så
utmärkande för Strindberg. Han, som är en sådan mästare i att
skildra skärgårdsnatur, får icke alltid fram det schweiziska
landskapets egendomligheter, trots de många ord och överflöd på
detaljer, han mot sin vana använder. Därtill kommer, att han
ständigt skildrar, hur mänsklighetens framtid skall gestalta sig,
då det nuvarande samhället gått under. Detta förlänar lätt
tavlan något dimmigt och overkligt. Man avspisas alltför ofta med
teorier och resonnemang.
Särskilt gäller detta om den första historien Nybyggnad, som
Strindberg själv icke heller var nöjd med. Den skildrar en ung
schweizisk flicka, nybliven studentska. Konventionellt
uppfostrad av två tanter ryggar hon tillbaka för att ingå en fri
förbindelse med en laborator vid det institut, där hon förbereder
sig till sina medicinska studier. Hon måste genomgå många
lidanden, innan hon slutligen finner frid i en socialistiskt ordnad
familistär. Där sammanträffar hon ånyo med laboratorn, och
då hon nu vuxit ur gamla fördomar, skänker hon honom fritt
sin hand utan alla yttre bojor. Berättelsen ger en entusiastisk
bild av framtidens socialistiska samhälle, där inga pengar finnas,
utan var och en betalar med sitt arbete för de förnödenheter,
som han behöver; barnen sättas på barnhem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
