Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - IX. Giftas. — Kvinnofrågan i tidens litteratur. — Strindberg och uppkomsten av Giftas. — Företalet och interviews. — De olika berättelserna. — Mottagandet. — Strindbergs uppfattning. — Giftas betydelse. — Åtalet. — Regress i åttiotalslitteraturen. — Yttre svårigheter. — Andra delen av Giftas. — Utopier. — Strindbergs börjande själssjukdom. — Hans äktenskap. — Le plaidoyer d’un fou. — Börjande omslag i hans diktning. — »Han blir ateist»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
AUGUST STRINDBERG
far till sina barn, och han skrev till och med till Stockholm för
att låta en vän göra undersökningar därom. I augusti
inlämnades en ansökan om skilsmässa till Stockholms konsistorium,
men då parterna vistades utrikes, kunde intet i saken företagas.
Under de närmaste åren förbättrades åter förhållandet, tills det
år 1891 upplöstes genom skilsmässa.
I alla avseenden genomgick således Strindberg en kris. Han
var uppriven och utarbetad, efter utgivandet av »Giftas» hade
hans liv varit fullt av motgångar, som ytterligare förstorades i
hans fantasi, och hans ekonomiska ställning var svagare än
förut. Det, som icke minst tyngde honom, var säkerligen just de
ekonomiska bekymren, som det framgår både av brev och skrifter
från denna tid (Familjeförsörjaren). I »Författaren» yttrar han:
»Under det hela denna byken står på och kokar, nalkas nöden
sakta men säkert. Han tycker sig se den hur den trycker som
en katt för att ta språnget; han ligger om natten vaken och
hör flodvattnet stiga, långsamt suckande men avgjort. Om åtta
dagar står döden där. Hungersdöden mitt i ett civiliserat
samhälle, för en individ och hans föga talrika familj. Existensmedlen
slut, alla resurser uttömda, alla hjälpkällor anlitade, och hans
arbetsmarknad fördärvad. Det hade han nu vid trettiosex år
för att han varit flitigare än andra, för att han arbetat för detta
samhälle — där stannade han. Han hade ju strävat på detta
samhälles undergrävande, hur kunde han då begära något av
detta samhälle? Samhället hade rätt att svälta ut honom, när
han icke lät samhället vara i fred. Ja, men var det hela
samhället han angripit, och var det allas väl han tillfogat skada?
Nej, den härskande gruppens endast.»
Björnson såg nog riktigt, då han verkade för, att man skulle
skaffa Strindberg ett diktargage, som kunde befria honom från
de värsta bekymren. Gustaf af Geijerstam och skådespelaren
Hillberg ställde sig också i spetsen för en insamling för detta
ändamål. Men planen gick om intet, då Strindberg själv stolt
avböjde.
Hans författarskap under dessa år ter sig dels som en
avslutning av ett skede, dels som början till ett nytt. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
